Ninjamoves

Idag var en sån dag då allt höll på att explodera, krokofanter överallt och inget funkade som det skulle - i alla fall om ni frågar fröken Gul.

Energin var på topp hos märren och min låg nånstans nere vid jordens kärna men tänkte vafan varför inte och sadlade min häst. Steg ett upp ur dåligt liv, gör det du egentligen inte orkar med. Började med att rida fram och pulsa genom snön, skiitjobbigt och fnork meddelade både riskornet och chokladkakan under den. Jag fortsatte på banan efter, halt, fram, trav, halt osv. 

Även om Arissa är enormt lat så har hon förbövelen svårt för att stå still, säger jag halt så svarar hon med "nja, kanske. Snart, nästa steg, inte riktigt än och ut lite med rumpan och så HALT!" Nonchalant? Japp! Det här gäller inte bara när hon är ett exploderande krutpaket utan alltid! 

Hur som helst så valde vi att galoppa lite på travbanan för att få ur lite energi, M och chokladkakan sprang bredvid, på grusvägen som vi inte kan ta. Underlaget är perfekt för den bruna eftersom han har 6 broddar på varje sko, sitter som gjutet och isen var inte blankis så det funka perfekt.. Arissa å andra sidan har bara 2 broddhål varav jag dagen till ära hade glömt byta blindbroddarna bak på. 


"Och så ska vi försöka ta höger galopp nu..."
"Varför är dom där? Jag vill också springa där!!"
"Nej vi kan inte, vi kommer halka och jag vet att du vill springa så vi måste springa här." 
"Okej... Om du säger det så.."
"Nääää jag sa höger galopp, hallå?!"
"Skiter jag fullständigt i dom springer ifrån oss! FNORK!"
"Ja men nu måste vi sakta in annars springer vi snart på gravarna!"
"Okej vi travar! VART TAR DOM VÄGEN!?"
"FNORK!!!!"
"Vi går hit.."
"Arissa vi ska GÅ HIT!"
"Nej, nej, NEJ!!! FNORK!"
"VI MÅSTE FÖLJA EFTER JAG LOVAR DET ÄR EN KROKOFANT SOM JAGAR DOM!!"
"Va inte löjlig nu, vi ska INTE ut på vägen sväng till höger"
"FNORK!!" 

Kråkhopp, rakt upp, fram lite, landa på alla fyra och skjuta rygg så ryttare hamnar i obalans. Rätt ner i snöhögen vi antagligen skulle över, kravlandes upp med ryttare på halsen. Såg chansen när hon skritta att slänga benet över sadeln och så stog jag på marken. Jag hoppas jag aldrig påpekat att min häst har en hopptalang.. Hon både missbedömde avståndet med två meter och det sista hon kan är att hoppa haha! 

Ja olyckan sitter fortfarande i ryggraden.. Inte alltid jag är säker på ens den häst jag ridit i 510 dagar, för att vara exakt. Tur att min rädsla också gav mig mina azum ninja skills! Trodde aldrig att jag skulle lands på fötterna efter att ha klivit av en gående häst, på is som utan brodd var enormt jävla hal om jag får säga det själv haha! Önskar att någon filmat händelsen ;)

Vintern är fin,

när man sitter inne i värmen och kollar ut på den eller på bilder där den uppenbarar sig. Galet att jag alltid glömmer hur kallt det är och tydligen hur dålig jag är att klä på mig ordentligt trots att jag fryser jämt! 






Oj, jag hade visst en blogg..

Okej vad har hänt sen sist? Jag har en ipad, en ny mobil och det är väl allt? Jag har börjat träna seriöst, proteinpulver är tydligen min grej nu.. Har världens trevligaste människor runt mig! 

Hästeriet går låmgsamt, men vad gör man med en häst som skadar sig? Här för någon vecka sen fick jag uppleva foderstrupsförstoppning och jag lider än idag. Min största rädsla är att se någon kvävas framför mig, när jag dör - låt mig kunna ta ett sista andetag utan problem! Så ja det sätter lite spår..

Annars är vi back to basics, gå i rätt form utan att hänga sig i handen, ta rätt galopp osv. Ja enkla saker! Nu med min iPad i min högra hand, alltid, så ska jag försöka skriva igen haha! 

Gårdagens stallvistelse

Snabbt smidigt och enkelt fick det bli. Maria kom hem, hann säga hej till henne innan dom skulle vidare - uteritt idag! Men det var lite roligt att se Frasse bland sina brudar igen, han sprang runt och flemade hela tiden medans mamma Lilja ansåg att han inte hade något där att göra i över huvud taget ;)

Jag hämtade ju Arissa när dom lasta av Frasse, så vi möttes och jag har aldrig varit med om en så spänd Arissa, vet inte om det var för att det var en häst på hennes gräsmatta eller för om hon kände igen honom. Spänd var hon i alla fall! När jag sen släppte henne i hagen så gick hon två meter ifrån mig och rensade upp höet som dom lagt i hagen efter transportturen. Det var fläckfritt när Arissa gick därifrån och det tog henne ytterligare 20 minuter att inse att det var någon ny i hagen haha! Sen gick hon bredvid honom hela tiden. Hennes riktiga hatkärlek är hemma igen! :D

Ny sadel +nytt schabrak!

Jaja, jag vet dålig mobilbild, men visst ser det bra ut!? :D Älskar den nya sadeln fast jag inte kan rida i den(har varken stigläder, stigbyglar eller sadelgjord men det kommer snart!) och schabraket är ju vackert! Ja jag älskar rosa och jag tyckte om den, lev med det ;) Även om passpoalen kunde varit i en annan färg, men jag lever med det - den är ju rosa! ♥

Anyhow, tog med mig schabraket idag för att se hur det såg ut och jag gillar det! Så nu hänger sadeln med schabraket på och iväntar resten. Och ja jag kastade bara på den för att se hur det såg ut på henne, tog av den efter bilden. Ibland behöver man bara se hur det ser ut på :')

Minnet av en fin vän.

Idag har det gått två år, två hela år sen du lämnade jorden och sprang över till de evigt gröna ängarna till Felix, Patron och alla andra fina änglar som lämnat oss. Två hela år har gått sen den dagen.

Jag saknar dig än idag min vän, jag kollar än idag ut över hagarna på hubbo och förväntar mig att se dig där igen. Även fast jag vet att du inte finns där, jag kan aldrig förhindra det och jag kommer nog göra det föralltid. Du saknas mig, jag älskade dig så ♥

Hann inte skriva igår

Fullt upp, kom hem ca 10 minuter i 10.. Böt om, tog en shake och sen gick jag och la mig, trött och stel och otroligt lycklig! Jag och M visste inte riktigt vad vi skulle ha för planer på ridningen igår, det var sent och mörkt så ingen uteritt sa vi. Efter mycket om och men, samt prata om hur ett veckoschema kan se ut(det jag la ut som exempel här) så kom hon på att hon sett stallägaren rida intervaller med sin häst på våran travbana! Mycket sagt och gjort så stötte vi på henne i stallet och fråga hur hon gjorde mer exakt under intervallerna..
 
Stallägarens häst är mycket mer "fit for fight" än vad våra är så vi tog halva hennes och sa att det får räcka så får vi tappa upp allt eftersom vi känner att dom klarar det! Vilket var ett otroligt smart drag då A var piggpiggpigg super duper mega jätte pigg! Visst jag har sett henne pigg och busig, men det här var extremt. Det var en gång som hon såg ett spöke bland träden då jag tappa kontrollen helt, sken hej och hå! Men det var bara några steg sen röt jag lite med och då var hon en ren ängel, även om det gick fort, men kontrollerat fort. Vi satte igång igen och den här gången gick det bara fort, inga spöken!
 
Sen böt vi varv och tog två varv i andra varvet och jisses vad fort det gick. Vilket kan va lite förståeligt, har ju ridit henne hårt fre och lör för att hon ska vara lugn, snäll och fin på söndag då ägaren åkte ut med en vän som skulle rida. Hon var superlugn och jätte snäll, det fick jag tillbaka tio gånger värre när vi red igår ;)

Men det var roligt, tyckte vi alla fyra och hästarna hade nog kunnat springa några varv till! När vi skulle skritta av dom efteråt så red vi ju fortfarande på travbanan och där vi hade fattat galopp där flög dom nästan iväg, jeteroligt sa dom nog högt båda två! Men det har blivit i allmänhet mycket roligare att rida med M och hennes energipaket, vi hänger på nu! Vilket är bra, då har stjärnan fått lite bättre kondis!

Den här gången kan jag faktiskt tro på hastigheten, det var även en tjej som förklarade för mig varför det blev så tokigt förra gången, tacktack! :D

Senaste stalldagarna

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över maxspeeden. För det är ju så att min tjocka, omusklade medryttarhäst utan någon bättre kondition kan ligga precis under 70 km/h. Vi jobbar på magen och musklerna, hade det stått ca 40-50 ja då hade jag kunnat tro på det för jisses vad fort det gick där ett tag! Arissa och Frasse flög fram!

I alla fall fredagens ridning! Blev ett pass i paddock, lite mjukgörande och mycket galoppfattningar stod på schemat, det gick bra faktiskt, jag kunde med lite mer lätthet sätta mig ner och faktiskt försöka jobba henne i galoppen, däremot varade det bara i något steg. 

Lördagens uteritt ser ni ju här över, en lycklig travare, ett lyckligt riskorn och en fluffig björn till isis som hoppar högt över diken drog ut på tur! Vi hade det riktigt trevligt och tog en länga vi brukar ta, istället för att rida som vi brukar så valde vi dock att vända och rida samma väg tillbaka. Ingen av oss orkade utmana ödet med "helvetesgården" som hästarna själva skulle kalla det. Frasse visade tydligt att han absolut inte ville gå upp där när vi gick över den lilla vägen som vi brukar rida upp på. Stjärnan kollade till på tinkrarna och gick sen vidare. 

Vi fortsatte sen hemmåt, 2 galoppsträckor på vägen och sen en där kartan visar den lilla vägen åt vänster :) Det var en glad och lycklig häst som kom in och fick käka mat. Det var så pass varmt så vi svabbade av dom lite på de värsta ställena, sköööönt sa Arissa. Nog aldrig sett henne så nöjd som när jag kylde ner henne med vattnet(ytterst lite, hon var torr när vi åkte därifrån sen) haha! Så hon rullade sig gång på gång! Glad häst helt klart. 

Respekt

Efter att ha läst runt endel på bloggar så måste jag fråga mig själv vad respekt mellan människa och djur faktiskt är. Hur är det, respekterar jag Arissa - gör hon detsamma med mig? Skulle säga nej, inte varje dag. Inte alltid, men det blir bättre. Respekt bygger man inte över en natt, det tar tid och eftersom jag har varit lite för försiktigt och låg så har hon kunnat köra över mig, sätta sig över mig. 
 
Inte så att hon springer på mig, men småsaker, som jag märkt av att hon anser sig vara högre i "rang" än mig. Vilket är fel, det är inte rätt för det kan orsaka olyckor. Jag har släpats som en handske, det har jag och jag erkänner det. Vi hade våra problem i början, det mesta är tack och lov borta nu, hon vet vad jag inte accepterar och jag vet vad hon inte accepterar. 

Jag tror inte på att man ska fråga hästen, det kan skapa en otroligt farlig situation. Har bevittnat en sån själv, det är varken säkert för häst, ryttare eller människa på marken. Jag vet med mig själv att jag är lite för låg i mig själv efter olyckan, jag frågar hellre än att säga att såhär är det. Vilket förövrigt har gett mig en lårkaka och en mer eller mindre söndersparkad hand. Jag sa inte att här är jag, det här är min plats. Jag frågade mer om det var okej att jag stod här. 

Visserligen var ingen av sparkarna menade mot mig, men vad tror man - om jag hade sagt från dag 1 i hagen att här står jag, det här är mitt utrymme, här kommer ingen in om inte jag säger att det är okej. Hur hade det sett ut idag då? Hade jag blivit sparkad? Det tror inte jag. 

Med djur har jag oftast fått höra att jag är som en militär, jag är bestämt men jag gör det på ett vänligt sätt. Som med en häst, i ett trångt utrymme så säger jag såhär gör vi, men jag ger henne utrymme nog att backa själv och det respekterar jag nästan alltid. Förutom när det kommrer till glansspray, men där är hon rädd - så vi tränar bort den rädslan. 

Gör det mig till en dålig människa? Nej, jag är bara bestämd. Jag vet att det är otroligt stora djur vi har att göra med och jag gillar inte att straffa ett djur, jag tror inte på det. Blir du ignorerad eller släpad osv så är problemet djupare. Men man kan aldrig ställa sig och fråga en häst, för då gör den som den vill och som jag skrev, det kan orsaka problem. En häst ska inte knäckas, den ska förstå att det inte är okej att gå över vissa gränser. Men samtidigt ska den ha enorm kärlek. Den ska veta att den är älskad, att den är trygg. Du ska vara din hästs människa, samtidigt som din häst ska anse sig vara din. Där tror jag att man kan skapa ett starkt band. 

Missförstå mig rätt, vi har en enorm respekt för varandra idag, men det har också tagit ett halvår att komma dit. Skulle jag förlora henne nu, då skulle jag förlora en del av mig själv!

Att vara livrädd

Det mina kära vänner är något ni skulle prova på, sen kan ni ju testa att dra med den känslan på varje häst ni hoppar upp på. Tänka "nu kommer jag dö på riktigt" varenda gång. Tur att jag har Arissa, min fina stjärna. Jag kan lova er att det knäcker en, nu ska ni få veta hur illa det faktiskt är för mig. 

Provred ju min kära väns otroligt vackra häst, eller ja red och red - jag skrittade av! Det är en riktig sköning, hon blir nog en grym dressyrare med lite mer muskler. Men eftersom jag inte kommit tillbaka till det här så kan jag lova er att det inte var lika vackert när jag satt på. Anledningen till att jag red denna dam är bara för att utöka min terapi, ska följa med henne till stallet nån gång ibland och rida hennes två för att bli säkrare i mig själv och med nya/svårare hästar. Jag kommer aldrig lämna Arissa frivilligt ska ni veta. 
 
Men hur som haver, detta sto har en väldigt stor skritt och ganska mycket humör och nerver, vilket jag vet och det skrämmer mig. Men T fick upp mig, och jag skrittade i kanske 10 minuter. Men så fort denna damen började slappna av så ökades hennes skritt och jag var nog påväg att börja gråta. För att hon ökade skritten! Alltså, förstår ni!? Ökad skritt, avslappnad skritt och jag kunde inte hantera det. Fy i hela fan vilket tur jag har som inte känner denna stress med Arissa. Jag skulle inte klara av att rida med den. Men det är en enorm skillnad, från att kunna jobba på övergångar osv till att inte ens kunna skritta av en häst.. 

Men som sagt terapi, vilket är bra för min framtid, slita sig ur min trygghetszon - nån gång vill jag ju köpa egen häst .. Tänk om jag inte kan rida den då liksom!?


Sen ska vi inte prata om hur vackert det där stallet var, det var minst sagt helt otroligt! Alltså, jag .. kan inte ens beskriva det, så vackert. Så .. Finner inga ord - ett sånt stall vill jag ha sen när jag blir stor!


Men åter till min gula stjärna! Snacka om att hon är ett riktigt sto, verkligen. På grund av spöregn ville jag inte vara ute så länge med henne i fredags så jag longerade. Vilket hon inte kunde acceptera, denna seperationsångest .... Men vi kom dit och en mycket grinig brud började springa och dampa runt mig, lät henne springa, så länge hon inte gör nått mot mig så får hon väl longera sig själv. Jag bara följde med och lät henne få ur den där tjurigheten. Håll i hatten! Hon till och med böt håll själv!Och fortsatte dampa runt i andra varvet, där den mest jordnära hästen uppvisade ett par bockar, tre, kanske fyra skulle jag tro. Men trotsallt är hon ganska jordnära så på snart 5 månader har jag sett sammanlagt 5 eller 6 st vid 3 olika tillfällen! Och två av dom var i ren busighet - den sista för att hon var skitgrinig på mig. Först och främst gick vi ut i spöregn, för det andra så lämnade vi Chokladkakan! Ni måste förstå hur elak jag är, värsta kärringen ;)
 
Helgen har bestått av att träffa mormor, gammelmormor, moster och min älskade lillskit till kusin samt mormors hund! Min lillskit till kusin är underbar, varje gång jag kommer "EMELIIIIIIIIIEEE!!!" och självklart ska hon vara med mig överallt, åker jag nånstans ska hon med! Min lilla prinsessa ♥
 
Mormors hund Roxie har också blivit helt förändrad sen Tindra försvann. Jag har nog inte sett henne busa med nån av oss på minst 7 år. Har inte ens sett henne busa med leksaker på denna tiden. Med Tindra nån gång ibland ja, men inte mer. Återigen håll i hatten, när vi kom till mormor blev hon först överlycklig men sen så peppar peppar började hon busa med mig! Gammeltanten busade med mig, på riktigt, ett bra tag - hon tyckte det var skitkuligt! :D

Lever i min rosa bubbla! ♥

Härmed kan jag nu säga att jag är en av de lyckligaste personerna på jorden. För idag blev det officiellt, jag är medryttare till finaste gulingen! Arissa heter hon, sto, 8 år, korsning. 

Jag tror att det här kommer bli så himla bra faktiskt! På torsdag åker jag ut igen för att skriva kontrakt, kolla igenom en gång till och få tillgång till skåp osv! Hoppas på en bra framtid med den här fina tjejen och att vi fortsätter trivas med varandra. Eller egentligen kan jag ju bara säga att jag trivdes - men efter ägarens ord så misstyckte ju inte hon heller. Så ja, nu efter en veckas nervositet så kan jag säga att vad det hela handlar om! Håll tummarna för oss nu!

Den eviga väntan

Det är alltid kul med nya djur, speciellt när man kanske får bli en del av deras liv. När man kanske kommer att få utvecklas med hjälp av dom. När man kanske får en ny kompis för resten av livet. Men när man måste sitta och vänta på ett svar, då är det inte lika kul längre. Jag är just nu ganska nervös, för jag vill verkligen det här. Jag hoppas lite för mycket men jag vill!   Den eviga väntan, tar slut nästa vecka. Det är på tok för långt dit just nu haha! Jag är så nervös och nyfiken och en massa annat så nästa vecka känns som ett helt annat årtionde :p Tack och lov att tiden går snabbt!   Leker med blogg.se's nya app - den är azum än så länge!

Provridning

Idag kl 8 stod jag i ett nytt stall, med en ny människa och en helt ny häst. Jag kan inte säga att det inte gick fläckfritt, men hur många gånger har jag varit i ett stall(utom vid fototillfälle) och faktiskt varit där. Så ja stressad som jag var glömde jag höger och vänster och det blev lite galet en gång. Men det gick bra.
 
Stoet var superfin och otroligt härlig! Hon gick och grymtade när jag skrittade(jag satt upp på en häst, jag red. Visst var det lite läskigt, det var ju en främmande häst. Men jag red) och ägaren sa att det gör hon bara när hon trivs med situationen. Vilket gjorde mig jätte glad och en hel del av det spända släppte. Men inget är klart än, vi är 3 som ska dit, får veta mer nästa vecka. Men ska nog åka ut själv.
 
Hon var otroligt snäll, verkade ha ett super humör, bra lynne osv osv. Hel härlig häst alltså. Hon är inte stor, utan perfekt höjd. Ingen hoppare, men hobbyhoppare. Lättlärd och jag får gärna jobba från marken. Så får jag ett ja, då kan det här bli bra. Men chansen är större att jag får ett nej, tyvärr. Men det vore skönt att slippa fortsätta leta nu..
Bild kan komma ifall att det blir aktuellt med henne!

Imorrn både smälls och skjuter det.

Imorgon kl 8 ska jag vara i stallet igen. Provridning, vilket jag hade hoppats var sista gången efter Heddan. Men det visade sig att jag skulle provrida både Clyde och Isse efteråt. Nu hoppas jag verkligen att det här är sista provridningen innan jag köper en egen. Blir så nervös när jag ska rida för nån annan och världens bästaste hästägare är ju inte den personen jag kommer rida för igen. Sen vet jag väl inte vad som händer om 3-4 år när hennes lilla är stor och jag gått ner några kg. Men det är ju inte först om ett par år och då kanske jag står med min egen lilla tok. 
 
Så ja, skapligt nervös inför att provrida, träffa en helt ny människa och framförallt en helt ny häst. Det är inte alltid lätt att vara blyg. Men så mycket peptalk som jag fått så tror jag att det kommer gå bra, jag hoppas lite i alla fall. Däremot hoppas jag nog lite för mycket, men man kan ju aldrig få mindre än ett nej så det är bara satsa och försöka. Håll tummarna för mig imorgon. 

Inte många timmar kvar nu.

packa, städa, diska, gå ut med sopor, blogga, göra ingenting, lyssna på musik. Försöker verkligen vara på tusen ställen samtidigt och få allt klart. Ska sova ikapp några timmar för de jag missar inatt, men med dunkande musik så tror jag att jag överlever de timmar jag ska sitta i bilen! Imorgon står Gekås på schemat, inte cad som jag skulle haft i skolan höhö ;) Sen vidare någon mil till för att träffa min gudmor! Så länge sen så det ska bli superkul!
 
Men nu borde jag verkligen sluta skriva, usch och fy på mig! Vattnet värmer upp en fläck som satt som in i bomben på en tallrik från igår. Så snart ska jag fortsätta där och få russinfingrar. Nervör? Japp!

Två bilder på världens finaste loppa och en mindre finare jag från min facebook!

I'd give away a thousand days,