Att vara livrädd

Det mina kära vänner är något ni skulle prova på, sen kan ni ju testa att dra med den känslan på varje häst ni hoppar upp på. Tänka "nu kommer jag dö på riktigt" varenda gång. Tur att jag har Arissa, min fina stjärna. Jag kan lova er att det knäcker en, nu ska ni få veta hur illa det faktiskt är för mig. 

Provred ju min kära väns otroligt vackra häst, eller ja red och red - jag skrittade av! Det är en riktig sköning, hon blir nog en grym dressyrare med lite mer muskler. Men eftersom jag inte kommit tillbaka till det här så kan jag lova er att det inte var lika vackert när jag satt på. Anledningen till att jag red denna dam är bara för att utöka min terapi, ska följa med henne till stallet nån gång ibland och rida hennes två för att bli säkrare i mig själv och med nya/svårare hästar. Jag kommer aldrig lämna Arissa frivilligt ska ni veta. 
 
Men hur som haver, detta sto har en väldigt stor skritt och ganska mycket humör och nerver, vilket jag vet och det skrämmer mig. Men T fick upp mig, och jag skrittade i kanske 10 minuter. Men så fort denna damen började slappna av så ökades hennes skritt och jag var nog påväg att börja gråta. För att hon ökade skritten! Alltså, förstår ni!? Ökad skritt, avslappnad skritt och jag kunde inte hantera det. Fy i hela fan vilket tur jag har som inte känner denna stress med Arissa. Jag skulle inte klara av att rida med den. Men det är en enorm skillnad, från att kunna jobba på övergångar osv till att inte ens kunna skritta av en häst.. 

Men som sagt terapi, vilket är bra för min framtid, slita sig ur min trygghetszon - nån gång vill jag ju köpa egen häst .. Tänk om jag inte kan rida den då liksom!?


Sen ska vi inte prata om hur vackert det där stallet var, det var minst sagt helt otroligt! Alltså, jag .. kan inte ens beskriva det, så vackert. Så .. Finner inga ord - ett sånt stall vill jag ha sen när jag blir stor!


Men åter till min gula stjärna! Snacka om att hon är ett riktigt sto, verkligen. På grund av spöregn ville jag inte vara ute så länge med henne i fredags så jag longerade. Vilket hon inte kunde acceptera, denna seperationsångest .... Men vi kom dit och en mycket grinig brud började springa och dampa runt mig, lät henne springa, så länge hon inte gör nått mot mig så får hon väl longera sig själv. Jag bara följde med och lät henne få ur den där tjurigheten. Håll i hatten! Hon till och med böt håll själv!Och fortsatte dampa runt i andra varvet, där den mest jordnära hästen uppvisade ett par bockar, tre, kanske fyra skulle jag tro. Men trotsallt är hon ganska jordnära så på snart 5 månader har jag sett sammanlagt 5 eller 6 st vid 3 olika tillfällen! Och två av dom var i ren busighet - den sista för att hon var skitgrinig på mig. Först och främst gick vi ut i spöregn, för det andra så lämnade vi Chokladkakan! Ni måste förstå hur elak jag är, värsta kärringen ;)
 
Helgen har bestått av att träffa mormor, gammelmormor, moster och min älskade lillskit till kusin samt mormors hund! Min lillskit till kusin är underbar, varje gång jag kommer "EMELIIIIIIIIIEEE!!!" och självklart ska hon vara med mig överallt, åker jag nånstans ska hon med! Min lilla prinsessa ♥
 
Mormors hund Roxie har också blivit helt förändrad sen Tindra försvann. Jag har nog inte sett henne busa med nån av oss på minst 7 år. Har inte ens sett henne busa med leksaker på denna tiden. Med Tindra nån gång ibland ja, men inte mer. Återigen håll i hatten, när vi kom till mormor blev hon först överlycklig men sen så peppar peppar började hon busa med mig! Gammeltanten busade med mig, på riktigt, ett bra tag - hon tyckte det var skitkuligt! :D
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn: Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback