Okej två pass att skriva om .. Börjar med söndagens pass! 

 

Fick sällskap så det blev en vända ut mot skogen i hopp om att blåsten inte skulle jaga oss där och att det skulle vara en hyfsat bra mark där, den var sisådär. Det gick att galoppera vissa sträckor andra var det skritt som gällde, där tog det emot i hela hjärtat att ens trava -kan meddela att Arissa inte höll med mig där. Aningens pigg häst? Japp! Men i alla fall är inte detta bra. För hon korsade höger, vilket jag inte gillar. Så vi red tillbaka och sen kämpade vi tills hon sluta korsa höger - trött jag och trött häst. Men vi lyckades och vi var båda otroligt nöjda när vi kom in igen.

Gårdagens pass fick bli enkelt, riktigt enkelt. Så jag hoppa upp barbacka - efter många om och men så hoppade jag upp. Med hjärtat i halsen men det är ju en annan femma. Vi skrittade, tog några travsteg(hejhej ingen balans) och så gick vi över några bommar också! Hon skötte sig super! 

 

Blev försenad till stallet så de blir sent idag, men blir lite träning i paddan med bommar om det går som jag vill .. Vilket det aldrig brukar göra så ska inte skrika hej först ..

Jajamen, lov i alla fall efter migrän från helvetet.. Lever tack och lov.. Stress tror jag framkallade den djävulska huvudvärken, men anledningarna ska vi inta dra upp här. 

 

Stjärnan har haft en lugn vecka, när marken varit bra har jag inte kunnat åka ut. När marken varit stenhård då har jag varit där... Alltså lina och ingen ridning, idag gömde vi oss från regnet. Hon har nog aldrig varit så lycklig över att vara inne! 

 

Så ridning står på schemat resten av tiden. Det bär av mot Norge till nästa vecka onsdag så ingen ridning efter det! Massa mys och en del arbete, saknar ridhus ganska bra just nu :( Speciellt när marken är stenhård!

Hittat bokstäver till mitt rum, städa klart imorrn, lägga ut skrivbordet i hopp om att nån nappar och köpa ett par hyllor! Så väntar bara på att ett E ska komma in, sen blir det nog "laugh" högst upp, eller något i den stilen.. "Dream" vore något! Hm vi får allt se :)

Försenad, stressad, ont i knät efter att försökt springa till bussen, missad buss, nästa buss är sen, bussen blir ännu mer sen och lärare som inte kan acceptera det. 

Jo hade jag kunnat spola tillbaka tiden och fixa det hade jag gjort det. Hade jag kunnat trolla med knäna så att bussen som jag missa på sekunden hade väntat på mig så hade jag gjort det. Hade jag kunnat så hade jag sett till att den andra bussen kommit i tid och inte blivit mer försenad på vägen för att folk ska på och klickar på stopp fast ingen ska av. Men jag kan inte styra över dessa saker. Hade jag vetat hur det blivit ja då hade jag sett till att jag legat 5 min tidigare. Men jag kunde inte vetat hur det skulle bli.

 

Detta går inte att acceptera, orden blev "vad gör du när du får jobb?". När jag har jobb har jag då också körkort och bil. Det jag kan göra då är att se till att bilen funkar som den ska, har bensin, så den tar mig dit den ska. Om bilen då också går sönder - vilket jag ber till högre makter om att mina framtida bilar inte kommer göra - så är det heller inget jag kan göra nått åt. Det är något jag inte kan styra över, jag kan göra vad jag kan och det är också vad jag kommer göra .. Så allmänt bitter över att först stressa apa för att komma så lite försent som möjligt och komma till det här. Sen bli behandlad som om att jag gör det här med flit. Alltså vad tror dom att jag är magisk!?

På det så anser "provläraren" att jag är misslyckad osv osv osv .. Kan nån någonsin bara säga "Bra jobbat Emelie!" eller "Det där löste du jätte bra" eller vad vet väl jag, nån form av cred för nått jag gör bra!? Det skulle uppskattas i det här läget för jag börjar faktiskt känna att jag bör gräva ner mig och aldrig mer visa mig .. Vilket skulle vara skönt, försvinna. Blä!

Läste en rolig artikel där någon(i Kina eller Japan tror jag det va) dödade sin bror för att han slått hans rekord på just Flappy bird... En version av tro inte vad du läser? Ja kanske, men jag vågar tyvärr inte ta det osäkra före det säkra! En kille i min klass fick en riktig bitchslap av en annan .. just precis, Flappy Bird var anledningen - tur att dom är bra vänner och skrattade sen, annars hade jag blivit lite rädd ;)

Det finns så grymt många smaker som jag vill smaka. Men dessa finns icke i sverige, tycker faktiskt att B&J's är såpass populära att dom borde kunna utöka smakerna lite snart, i alla fall prova och se om det säljer .. Eller så kanske jag borde flytta? Eller avbryta min romans med dessa pojkar? Sen behöver dom ju inte vara goda, men det vore ju kul att få smaka ;o

Jag är helt bestämd på vad jag ska ha i rummet, det blir bort med skrivbordet(egentligen bara för att jag aldrig använder det och det är för fint, för smart, för bra för att bara damma igen) och upp med ett par hyllor .. eller eventuellt köpa en bokhylla, det bestämmer jag när jag kommit dit. Men tavlorna ska flyttas runt lite, byrån ska hamna där jag ville ha den från början och nått som kan ha saker på sig ska hamna på väggen där jag har byrån +stora tavlan.

 

Min tanke är att det mesta ska gå i vitt/ljust brunt/beiget/babyrosa/ljusrosa. Förutom mina gardiner som är svarta för att hålla ljuset ute(sover som ett barn numer) samt mina tavlor som har en svart ram, det får förbli så jag orkar inte måla om eller köpa nya i detta nu.

 

 

Just nu så vet jag inte vart jag ska göra av TVn, ska jag ge tillbaka den till mummo&ukki, ska jag behålla den och nörda nördiga tvspel på eller ska jag(med mummo&ukkis tillåtelse ofc) sälja den? Det är den stora frågan, den är tung, liten, svart och just nu ganska ivägen.. Kanske köpa ett litet bord och en fåtöljliknande sak som jag kan ha i ett hörn haha!?

Men framförallt letar jag under stock och sten efter min bokstav. Mitt stora E som jag vill ha.. Den kan se ut hur som helst för jag kommer antagligen se till att få den i annan färg, men jag vill ha den i rätt storlek? Hmf, moster är i en pysslig period, om jag skulle be henne göra en till mig och spraya den ljusrosa kanske? ;)

Det mina kära vänner är något ni skulle prova på, sen kan ni ju testa att dra med den känslan på varje häst ni hoppar upp på. Tänka "nu kommer jag dö på riktigt" varenda gång. Tur att jag har Arissa, min fina stjärna. Jag kan lova er att det knäcker en, nu ska ni få veta hur illa det faktiskt är för mig. 

Provred ju min kära väns otroligt vackra häst, eller ja red och red - jag skrittade av! Det är en riktig sköning, hon blir nog en grym dressyrare med lite mer muskler. Men eftersom jag inte kommit tillbaka till det här så kan jag lova er att det inte var lika vackert när jag satt på. Anledningen till att jag red denna dam är bara för att utöka min terapi, ska följa med henne till stallet nån gång ibland och rida hennes två för att bli säkrare i mig själv och med nya/svårare hästar. Jag kommer aldrig lämna Arissa frivilligt ska ni veta. 

 

Men hur som haver, detta sto har en väldigt stor skritt och ganska mycket humör och nerver, vilket jag vet och det skrämmer mig. Men T fick upp mig, och jag skrittade i kanske 10 minuter. Men så fort denna damen började slappna av så ökades hennes skritt och jag var nog påväg att börja gråta. För att hon ökade skritten! Alltså, förstår ni!? Ökad skritt, avslappnad skritt och jag kunde inte hantera det. Fy i hela fan vilket tur jag har som inte känner denna stress med Arissa. Jag skulle inte klara av att rida med den. Men det är en enorm skillnad, från att kunna jobba på övergångar osv till att inte ens kunna skritta av en häst.. 

Men som sagt terapi, vilket är bra för min framtid, slita sig ur min trygghetszon - nån gång vill jag ju köpa egen häst .. Tänk om jag inte kan rida den då liksom!?

Sen ska vi inte prata om hur vackert det där stallet var, det var minst sagt helt otroligt! Alltså, jag .. kan inte ens beskriva det, så vackert. Så .. Finner inga ord - ett sånt stall vill jag ha sen när jag blir stor!


Men åter till min gula stjärna! Snacka om att hon är ett riktigt sto, verkligen. På grund av spöregn ville jag inte vara ute så länge med henne i fredags så jag longerade. Vilket hon inte kunde acceptera, denna seperationsångest .... Men vi kom dit och en mycket grinig brud började springa och dampa runt mig, lät henne springa, så länge hon inte gör nått mot mig så får hon väl longera sig själv. Jag bara följde med och lät henne få ur den där tjurigheten. Håll i hatten! Hon till och med böt håll själv!Och fortsatte dampa runt i andra varvet, där den mest jordnära hästen uppvisade ett par bockar, tre, kanske fyra skulle jag tro. Men trotsallt är hon ganska jordnära så på snart 5 månader har jag sett sammanlagt 5 eller 6 st vid 3 olika tillfällen! Och två av dom var i ren busighet - den sista för att hon var skitgrinig på mig. Först och främst gick vi ut i spöregn, för det andra så lämnade vi Chokladkakan! Ni måste förstå hur elak jag är, värsta kärringen ;)

 

Helgen har bestått av att träffa mormor, gammelmormor, moster och min älskade lillskit till kusin samt mormors hund! Min lillskit till kusin är underbar, varje gång jag kommer "EMELIIIIIIIIIEEE!!!" och självklart ska hon vara med mig överallt, åker jag nånstans ska hon med! Min lilla prinsessa ♥

 

Mormors hund Roxie har också blivit helt förändrad sen Tindra försvann. Jag har nog inte sett henne busa med nån av oss på minst 7 år. Har inte ens sett henne busa med leksaker på denna tiden. Med Tindra nån gång ibland ja, men inte mer. Återigen håll i hatten, när vi kom till mormor blev hon först överlycklig men sen så peppar peppar började hon busa med mig! Gammeltanten busade med mig, på riktigt, ett bra tag - hon tyckte det var skitkuligt! :D

För snart 5 månader sen så trodde jag att jag aldrig skulle rida igen. Aldrig någonsin, inte en enda gång till. Hjälmen hade sin plats på hyllan. Men så fel jag kunde ha, förstår inte!

Tisdagens pass gick faktiskt ganska bra, tränade på fattningar och mycket skänkel+sätes arbete, försökte att inte ta henne i munnen alls men ändå ha ett jämnt stöd och kontakt med henne ifall att. Nerverna var med och spökade några gånger. Kan garantera att den hästen gör några ganska snygga hopp ibland. Hur som helst så var hon riktigt fin i vissa övergångar, skritt till galopp blev en klar favorit! Sicket go hon fick i starten, tog verkligen i och sköt fram! Precis det jag ville uppnå, även om den nu mera smälta snön gör att det är lite svårt för galopp på vissa delar så funkade våra övningar riktigt bra! Sen körde vi några, skritta några steg, trava några steg, skritta, trava osv . För att få igång en ganska lätt kontakt, uppnådde att hon började trava enkelt, gå ner till skritt var däremot inte lika kul ;)
Men roligt hade vi båda två! :D

Så 4 now sitter jag och stör mig på dessa ettor, varför får man inte nolla? ;) Nejdå skämt åsido, men dom låter .. Och bokstavligen talat skriker, sitt ner och håll käften .. typ! Jag gillar inte småbarn, speciellt inte när dom tror att dom kan sjunga men egentligen så kan dom inte det. Värsta är när alla killar fjäskar och säger att det låter jätte bra så dom sjunger mer, jag menar kom igen! Sluta uppmuntra tondöva till att försöka sjunga i skolan, mina öron blöder....... Tur att vissa småbarn kan vara riktigt trevlig, mer otur att ingen av dom går på min skola haha!

Skriva suget, fotografi, allt som varit ett beroende börjar sakta men säkert glida tillbaka! Speciellt så är jag galet sugen på att göra en ny design haha! Vi får se, men nu stallet ;) Hm, rosa kanske?

Frost, så underbar, me löv. Även om de självklart är barnfilmer och det syns ju också med jämna mellanrum, men åh älskade disney, överge mig aldrig! ♥

Japps, så kan det gå ibland.. Skriver i all hast, måste springa till bussen snart så tangenterna glöder snart, då förstår ni ev stavfel! 

Arissa har visat sin mest stoigaste sida, kan lova att hon hade världens värsta pms och jag kan inte annat än förstå henne ;) Hela tiden var detn en "du rör mig inte om jag inte säger okej först"-attityd. Vilket gav otroliga effekter. Petade jag på henne så kunde hon hugga i luften, inte liksom aggressivt mot mig utan mer som man göra när man själv blir irriterad och säger nej på skarpen. Valde att longera henne - två gångarter hade hon, snabb trav och galopp.. En sjujävla bock fick jag se också, glad över att jag inte satt på för då hade jag tuggat en blandning mellan grus och snö ;)

Annars flyter livet på! Skriver nog lite senare, efter helgen .. snor nog Idas kamera och fotar leskiga huset kanske! Håll utkik!

Min pärla, för er som inte vet så gör hon ett speciellt ljud när hon trivs. Det kan va i hagen, i boxen, när man rider osv. Så fort hon är bekväm så kommer det där ljudet med jämna mellanrum. Jätte gulligt, hur som idag när jag kom och visslade så stod hon högst upp i sin hage och när jag visslade samtidigt som jag öppnade första grinden så gjorde hon det ljudet. Svävade lite på moln när jag gick till hagen och kan fortfarande inte avgöra om det var till mig eller inte haha! 

 

Tränsningen gick som smort idag, ingen älg här inte! Och peppar peppar till och med att ta på grimman haha! Hatar dock att vara kort när hästarna gör så, speciellt när dom gör så med allt som ska på huvudet. Tur att hon är snäll, ibland så tar jag grimman runt halsen och går ut med henne så, scch!

Sen kommer det negativa, hon är halt. Vilket är helt förståeligt med tanke på att hon har tappat skon på den hoven. Vi har ändå haft tur med en ohalt häst. Hon var inte varm, men blockhalt i traven och det märktes inte av när vi började skritta. Så måste ju varit tappskon och underlaget som gick emot henne. Usch, men det blev verkligen lite värre för varje steg! Men tack och lov när vi gick ut till hagen igen så gick hon bättre på foten, tur att hovis kommer ut imorgon. Lilla pärlan!

Har även märkt med mig själv att jag bör rida, minst en gång i veckan. Red ju inget förra veckan.. Hon fick ju springa av sig själv, vilket ledde till att jag tvekade idag. Har tur som rider en sån snäll häst kan jag lova er! 

Favorit i repris! ♥

Ska börja försöka blogga ordentligt här igen. Försöka. Men ja, haft en ganska dålig tid, knappt fotat eller nått .. I alla fall!

1. Jag har börjat klicka stjärnan och hon verkar tycka det här är ganska kul, dock så lär jag hålla hennes tempo för att hon inte ska tycka att jag är mega seg! Om vi missförstår varandra så är det enklare att leta höstrån anser hon, lite av en diva. Allt ska ske på hennes villkor, men bra söt! Så vi kämpar på, men som skrivet i hennes tempo haha!

2 och nog det kuligaste jag kommer skriva. Jag har fått en mac! En ny daatooor tralalla. Jag älskar den, jag mer än älskar den - jag skulle kunna gifta mig med den ;) Nej men jag verkligen älskar den kan jag lova! Enda negativa är att jag har photoshop på den här datorn. En vacker dag åker den till väggen.. Eller till Emil så han kan använda den till nått nödvändigt, typ .. bokhyllestöd eller nått sånt haha! Alltså thinkpaden, inte macen! ;)

3. Det börjar gå ganska bra mellan mig och A, ibland testar hon mig fortfarande, tränsningen har hon verkligen insett att jag är kort och inte når henne om hon tar upp huvudet. Om hon är på riktigt dåligt humör gör hon samma sak när jag ska ta på henne grimman. Haha! Tur att hon är så söt, ser ut som en lama när hon drar upp huvudet sådär! Men i övrigt har det blivit väldigt bra mellan oss, hon kommer oftast till mig i hagen. Om jag hämtar henne så kryper hon snällt ner i grimman - oftast ;) Vi kan stå och mysa, ja bara sånna där små saker som betyder mycket. Dock sker mycket mys på hennes kommando! 

Som igår när jag var där med M och chokladkakan och fotade lite, hon ville gärna stå näääääära mig. Hon låter mig fortfarande ha mitt personliga utrymme, så det är ingen brist på respekt, men hon stod bara gärna nära mig. Så vi klappa och mös lite med jämna mellanrum. Det är liksom jag som släpper in henne i cirkeln runt mig där allt är "mitt", vilket är ganska skönt!

Vi har galoppat, går super så nu vågar jag göra det lite mer bara för att. Så årens mål blir att rida ut en bit själv och hoppa mindre hinder, gärna typ smått upphöjda bommar. Men ett steg i taget, även om det bara är myrsteg. Jag vill ta det i min takt, när jag känner mig redo så gör jag det. Dock vill jag gärna ha en till sadel då jag inte vill hoppa i den hon har nu. Jag börjar skriva som om att de tär min häst, vilket är tur - jag trivs som handen i handsken med henne. Hoppas min "halvårs"-otur inte sitter i den här gången .. då vet jag nog inte om jag orkar igen förns jag kan köpa egen. 

 

Har ingen röst kvar. Det här kommer gå bra!

Jag har inte mycket att dela med mig av. Eller jo egentligen, men i stort sätt allt är saker jag inte skriver ut här. Nyss hemkommen från lilla Hedemora, "praktik" i en vecka för att skolan gjorde bort sig riktigt.. Var med om historia när dom sätte igång en helt ny ledning. Tänka sig!

 

Införskaffade mig en klicker, provade att klickerträna Bamse också - han kan numera vinka, nästan rulla runt och nästan dansa. Klumpen på sådär 40 kg ;) Bra stor är han! Så nu är jag redo för nya äventyr med Arissa också, vi får se om hon är lika positiv på det här - dock tror jag inte att jag nästan kan lära henne rulla på ett par timmar haha ;)

 

Idag åker jag vidare mot ett tomt hus. Blir i stort sätt ensam på julafton för att sedan brumma vidare med tåg hem till pappa och "fira jul" en dag försent där. Resten av min familj är på "semester" eller jobbar. Så jag har mamma några timmar sen förblir jag helt jävla ensam. Som om att det här inte vore illa nog så ska tydligen Petra Mede hålla i julskiten iår. Jag tänker bryta min tradition och INTE kolla. Nejfy i hela fanders, jag tycker inte om henne. Jag förstår nu varför folk hatar julafton. Detta är nog slutet på mitt älska julen. Ingen snö har vi heller, gå och kör upp nått i röven december. 

 

MEN det blir i alla fall stallet imorgon, så något att se fram emot! Har dom våran paddock öppen så rider vi där :) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Exakt så, ingenting. Inte ett skit. Vet ni varför? För jag är arg. Hade så mycket planer för idag, pyssel(otroligt nog), firande av mor, första advent som alltid vid den här tiden, sätta upp alla tomtar osv. Men istället så har jag gått mellan toan och sängen och kollat på film.. Jag har inte ätit ordentligt eller någonting. Inte ens sagt grattis till mamma, men så blir det när man tror att man kan göra vadsom hursom och tro att allt är bra sen. Jag brukar vara förlåtande, men tillslut blir jag arg. När jag blir det, då förlåter jag inte igen.

Händer inte så mycket, smärtorna är mindre - börjar se ett ljus på det här. Men glidit in i en ond cirkel, så att jag inte kan sova pga av det. Vilket leder till att jag ligger vaken större delen av natten/morgonen och när jag väl kan somna då ska jag i stort sätt upp, men istället råkar jag somna och stänger av mitt alarm. 

Men i alla fall, det blir bättre. Fröken Gul har börjat lita på mig mer och mer, vi liksom "kommer över" allt smått. Så ja det blir helt enkelt bättre och bättre! Vi klättrade i tisdags, kan lova att jag fick nog mer träningsvärk än henne haha!

Inte nog med att det är jobbigt i allmänhet med skola och så, jag vet inte vad det är som är fel på min mage längre.. Jag gör ingenting, jag försöker äta normalt, jag äter som jag gjort förr, jag försöker stretcha, träna allt. Jag gör allt jag kommer på och ändå vaknar jag mitt i nätterna och behöver lägga mig i fosterställning för att inte börja gråta av den rena smärtan. På det har jag hjärtklappning och ren panikångest. Jag vet inte varför. Det är inte för att jag drömmer, för det kan bli så mitt på dagarna med, så illa att jag måste sätta mig ner och andas ordentligt för den värsta värken ska kunna gå över. 

 

Jag vill veta vad som är fel, jag vill veta varför jag har ont, jag vill veta nu. Jag vill bara få ett svar så jag kan göra nått åt det, för det är rentav hemskt att tänka "imorrn ska jag till skolan" och så vaknar jag någon timme innan väckarklockan och vill skrika av ren smärtan. Det är som att nån river sönder mig inifrån. Kan när det är enklare "anfall" beskrivas som håll, bara att det känns 10 gånger värre. 

 

Vi har kommit fram till att det är stress, men vad den här stressen beror på har ingen kommit fram till. Ingen, inte ens jag, vet varför jag får ångest, blir stressad och får hjärtklappning för en sån sak som att bre mackor. Utbränd kanske? 

Jag är helt säker på att den utlösande faktorn ligger hos skolan, men det ska vara löst nu, det ska finnas en vikare där, så varför blir det inte bättre? Allt det som borde kunna stressa upp mig i min vardag finns inte här just nu, varför är jag då stressad!? Jag hatar att leva under stressad, hur kommer det sig att jag kan ligga nästan en hel dag i sängen och va stressad, hur kan det komma sig att jag gör allt jag ska, försöker lösa skolan och blir stressad. 

Så fort nån av dessa "attacker" kommer får jag också min otroliga smärta i magen, dom trodde på en blindtarm som var påväg att brista, men saken är att då skulle jag få ont när nån klämmer på magen(läkare har känt igenom hela mig efter lösande faktorer, tagit tester, ingen feber) vadfan är det här och hur får jag det att sluta!? Jag vill INTE längre!

det är en hund, mitt liv är inte riktigt helt funktionellt utan en hund. Just precis i detta nu önskar jag att jag hade ett liv i min famn eller bredvid mig om den skulle vara stor. Jag vill känna att nu är det dags för en promenad. Jag vill, jag vill, jag vill. Men tyvärr är inte frågan vad jag vill och därför sitter jag här utan en hund. Livet kunde vara så mycket bättre.