Japps, så kan det gå ibland.. Skriver i all hast, måste springa till bussen snart så tangenterna glöder snart, då förstår ni ev stavfel! 

Arissa har visat sin mest stoigaste sida, kan lova att hon hade världens värsta pms och jag kan inte annat än förstå henne ;) Hela tiden var detn en "du rör mig inte om jag inte säger okej först"-attityd. Vilket gav otroliga effekter. Petade jag på henne så kunde hon hugga i luften, inte liksom aggressivt mot mig utan mer som man göra när man själv blir irriterad och säger nej på skarpen. Valde att longera henne - två gångarter hade hon, snabb trav och galopp.. En sjujävla bock fick jag se också, glad över att jag inte satt på för då hade jag tuggat en blandning mellan grus och snö ;)

Annars flyter livet på! Skriver nog lite senare, efter helgen .. snor nog Idas kamera och fotar leskiga huset kanske! Håll utkik!

I onsdags fick hon skor hela vägen runt igen, äntligen. Får lite ont i hjärtat av att tänka på hur illa det var i tisdags! Hon var försiktig men inte halt efter skoningen i onsdags sa ägaren. I torsdags fick hon vila och i fredags var det min tur igen. Ridning stod självklart på schemat!

Upplevde att hon var lite försiktig första stegen men efter en långsida så började hon trampa på bra, så jag fortsatte rida och det blev faktiskt bara bättre och bättre, som om hon kom på att det faktiskt inte gjorde så ont längre! Vi valde efter lite uppvärmning i skritt och trav att rida bort en bit till en "åker" där vi får rida, den är perfelt att galoppa på så vi tänkte att vi tar en vända fram och tillbaka - vi = jag och M. Trots allt så är inte Arissas kondis den bästa än, halvvägs så saktade damen dock av. Eftersom jag visste att det var en bit tillbaka så lät jag henne också göra det så att inte det blev allt för jobbigt för henne. 

Påvägen tillbaka kan jag dock lova att inte ens hälften av hennes krafter var påväg att ta slut, fy i hela fan vilken fart hon hade. Det var stundvis faktiskt obehagligt. Speciellt med tanke på att jag inte återfått all balans. Hade hon så lite som hoppat till så hade jag tuggat snö eller legat i vattnet. Och efter ytterligare en ökning så släppte jag manen och tog stöd i tyglarna för att säga att nu är det nog, farten ska va kontrollerad och rolig. Absolut inte läskig - det behöver jag inte! Vilket ledde till att damen började jobba i form, med en sprudlande energi och det såg nog riktigt vackert ut i några steg tills jag sa ifrån lite till så hon saktade ner lite granna, sen var det inte lika vackert längre haha! 

För mig handlar det enkelt om att sitta kvar och överleva passet. Helst inte vara rädd, hur det ser ut arbetar vi på när jag kommit så långt att jag är säker på ryggen igen. Det är inte kul att vara spänd, jag vill komma över den gränsen så jag kan hoppa upp med grimma och grimskaft, på täcket och ta en sväng i skogen. Jag vill komma dit igen, jag vill lita på henne så pass mycket. Men det kommer ta sin tid och vi låter det ta sin tid. Vi har kommit långt och längre ska vi!


Idag så var det ju stallet igen. Longerade henne då jag har en helt crappy dag, skulle kunna vrida huvudet av nån ena sekunden, vill lägga mig ner och dö andra och tredje så gråter jag floder. Nej jag är inte gravid, bara en dag med enorma pmssvängningar och eftersom jag var mentalt ostabil så ville jag inte att något skulle gå fel. Vi gosade och så fick hon springa några varv i linan. Det är otroligt vilken skillnad på stegen från i tisdags! Skolös tiden i över huvud taget. Hon trampade på bra, tvekade inte alls, smög inte, nej ingenting såg jag! Hon satte ner alla fyra fötterna bra i nästan varenda steg - klumpedunsen snubblade nån gång haha! Men det är riktigt skönt vill jag lova!

Min pärla, för er som inte vet så gör hon ett speciellt ljud när hon trivs. Det kan va i hagen, i boxen, när man rider osv. Så fort hon är bekväm så kommer det där ljudet med jämna mellanrum. Jätte gulligt, hur som idag när jag kom och visslade så stod hon högst upp i sin hage och när jag visslade samtidigt som jag öppnade första grinden så gjorde hon det ljudet. Svävade lite på moln när jag gick till hagen och kan fortfarande inte avgöra om det var till mig eller inte haha! 

 

Tränsningen gick som smort idag, ingen älg här inte! Och peppar peppar till och med att ta på grimman haha! Hatar dock att vara kort när hästarna gör så, speciellt när dom gör så med allt som ska på huvudet. Tur att hon är snäll, ibland så tar jag grimman runt halsen och går ut med henne så, scch!

Sen kommer det negativa, hon är halt. Vilket är helt förståeligt med tanke på att hon har tappat skon på den hoven. Vi har ändå haft tur med en ohalt häst. Hon var inte varm, men blockhalt i traven och det märktes inte av när vi började skritta. Så måste ju varit tappskon och underlaget som gick emot henne. Usch, men det blev verkligen lite värre för varje steg! Men tack och lov när vi gick ut till hagen igen så gick hon bättre på foten, tur att hovis kommer ut imorgon. Lilla pärlan!

Har även märkt med mig själv att jag bör rida, minst en gång i veckan. Red ju inget förra veckan.. Hon fick ju springa av sig själv, vilket ledde till att jag tvekade idag. Har tur som rider en sån snäll häst kan jag lova er! 

Favorit i repris! ♥

Jajamen, idag är det hela fyra månader sen vi skrev på kontraktret, sen det blev du och jag .. till och med på papper. Min stjärna, min finaste vän. Ibland vågar jag till och med erkänna att jag faktiskt älskar dig av hela mitt hjärta, trots att det gått så kort tid. Min fina stjärna, jag älskar dig till månen och tillbaka, alltid och föralltid. I all evighet. Det du gjort för mig har ingen annan lyckats med. 

Ska börja försöka blogga ordentligt här igen. Försöka. Men ja, haft en ganska dålig tid, knappt fotat eller nått .. I alla fall!

1. Jag har börjat klicka stjärnan och hon verkar tycka det här är ganska kul, dock så lär jag hålla hennes tempo för att hon inte ska tycka att jag är mega seg! Om vi missförstår varandra så är det enklare att leta höstrån anser hon, lite av en diva. Allt ska ske på hennes villkor, men bra söt! Så vi kämpar på, men som skrivet i hennes tempo haha!

2 och nog det kuligaste jag kommer skriva. Jag har fått en mac! En ny daatooor tralalla. Jag älskar den, jag mer än älskar den - jag skulle kunna gifta mig med den ;) Nej men jag verkligen älskar den kan jag lova! Enda negativa är att jag har photoshop på den här datorn. En vacker dag åker den till väggen.. Eller till Emil så han kan använda den till nått nödvändigt, typ .. bokhyllestöd eller nått sånt haha! Alltså thinkpaden, inte macen! ;)

3. Det börjar gå ganska bra mellan mig och A, ibland testar hon mig fortfarande, tränsningen har hon verkligen insett att jag är kort och inte når henne om hon tar upp huvudet. Om hon är på riktigt dåligt humör gör hon samma sak när jag ska ta på henne grimman. Haha! Tur att hon är så söt, ser ut som en lama när hon drar upp huvudet sådär! Men i övrigt har det blivit väldigt bra mellan oss, hon kommer oftast till mig i hagen. Om jag hämtar henne så kryper hon snällt ner i grimman - oftast ;) Vi kan stå och mysa, ja bara sånna där små saker som betyder mycket. Dock sker mycket mys på hennes kommando! 

Som igår när jag var där med M och chokladkakan och fotade lite, hon ville gärna stå näääääära mig. Hon låter mig fortfarande ha mitt personliga utrymme, så det är ingen brist på respekt, men hon stod bara gärna nära mig. Så vi klappa och mös lite med jämna mellanrum. Det är liksom jag som släpper in henne i cirkeln runt mig där allt är "mitt", vilket är ganska skönt!

Vi har galoppat, går super så nu vågar jag göra det lite mer bara för att. Så årens mål blir att rida ut en bit själv och hoppa mindre hinder, gärna typ smått upphöjda bommar. Men ett steg i taget, även om det bara är myrsteg. Jag vill ta det i min takt, när jag känner mig redo så gör jag det. Dock vill jag gärna ha en till sadel då jag inte vill hoppa i den hon har nu. Jag börjar skriva som om att de tär min häst, vilket är tur - jag trivs som handen i handsken med henne. Hoppas min "halvårs"-otur inte sitter i den här gången .. då vet jag nog inte om jag orkar igen förns jag kan köpa egen.