En hel och en halv resa!

I onsdags fick hon skor hela vägen runt igen, äntligen. Får lite ont i hjärtat av att tänka på hur illa det var i tisdags! Hon var försiktig men inte halt efter skoningen i onsdags sa ägaren. I torsdags fick hon vila och i fredags var det min tur igen. Ridning stod självklart på schemat!

Upplevde att hon var lite försiktig första stegen men efter en långsida så började hon trampa på bra, så jag fortsatte rida och det blev faktiskt bara bättre och bättre, som om hon kom på att det faktiskt inte gjorde så ont längre! Vi valde efter lite uppvärmning i skritt och trav att rida bort en bit till en "åker" där vi får rida, den är perfelt att galoppa på så vi tänkte att vi tar en vända fram och tillbaka - vi = jag och M. Trots allt så är inte Arissas kondis den bästa än, halvvägs så saktade damen dock av. Eftersom jag visste att det var en bit tillbaka så lät jag henne också göra det så att inte det blev allt för jobbigt för henne. 

Påvägen tillbaka kan jag dock lova att inte ens hälften av hennes krafter var påväg att ta slut, fy i hela fan vilken fart hon hade. Det var stundvis faktiskt obehagligt. Speciellt med tanke på att jag inte återfått all balans. Hade hon så lite som hoppat till så hade jag tuggat snö eller legat i vattnet. Och efter ytterligare en ökning så släppte jag manen och tog stöd i tyglarna för att säga att nu är det nog, farten ska va kontrollerad och rolig. Absolut inte läskig - det behöver jag inte! Vilket ledde till att damen började jobba i form, med en sprudlande energi och det såg nog riktigt vackert ut i några steg tills jag sa ifrån lite till så hon saktade ner lite granna, sen var det inte lika vackert längre haha! 

För mig handlar det enkelt om att sitta kvar och överleva passet. Helst inte vara rädd, hur det ser ut arbetar vi på när jag kommit så långt att jag är säker på ryggen igen. Det är inte kul att vara spänd, jag vill komma över den gränsen så jag kan hoppa upp med grimma och grimskaft, på täcket och ta en sväng i skogen. Jag vill komma dit igen, jag vill lita på henne så pass mycket. Men det kommer ta sin tid och vi låter det ta sin tid. Vi har kommit långt och längre ska vi!


Idag så var det ju stallet igen. Longerade henne då jag har en helt crappy dag, skulle kunna vrida huvudet av nån ena sekunden, vill lägga mig ner och dö andra och tredje så gråter jag floder. Nej jag är inte gravid, bara en dag med enorma pmssvängningar och eftersom jag var mentalt ostabil så ville jag inte att något skulle gå fel. Vi gosade och så fick hon springa några varv i linan. Det är otroligt vilken skillnad på stegen från i tisdags! Skolös tiden i över huvud taget. Hon trampade på bra, tvekade inte alls, smög inte, nej ingenting såg jag! Hon satte ner alla fyra fötterna bra i nästan varenda steg - klumpedunsen snubblade nån gång haha! Men det är riktigt skönt vill jag lova!
Kommentarer
Tove säger:

Jättefin blogg :D

Svar: Tack! :)
anjaemelies.blogg.se

2014-01-27 | 16:15:46
Bloggadress: http://granaryttarna.se

Kommentera inlägget här:

Namn: Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback