Igår gjorde jag även mitt bästa gympass sen jag börja, så ja gårdagen var en mycket bra dag! Dagen känns nästan lika bra, underbart! :)

Energin var på topp hos märren och min låg nånstans nere vid jordens kärna men tänkte vafan varför inte och sadlade min häst. Steg ett upp ur dåligt liv, gör det du egentligen inte orkar med. Började med att rida fram och pulsa genom snön, skiitjobbigt och fnork meddelade både riskornet och chokladkakan under den. Jag fortsatte på banan efter, halt, fram, trav, halt osv. 

Även om Arissa är enormt lat så har hon förbövelen svårt för att stå still, säger jag halt så svarar hon med "nja, kanske. Snart, nästa steg, inte riktigt än och ut lite med rumpan och så HALT!" Nonchalant? Japp! Det här gäller inte bara när hon är ett exploderande krutpaket utan alltid! 

Hur som helst så valde vi att galoppa lite på travbanan för att få ur lite energi, M och chokladkakan sprang bredvid, på grusvägen som vi inte kan ta. Underlaget är perfekt för den bruna eftersom han har 6 broddar på varje sko, sitter som gjutet och isen var inte blankis så det funka perfekt.. Arissa å andra sidan har bara 2 broddhål varav jag dagen till ära hade glömt byta blindbroddarna bak på. 

"Och så ska vi försöka ta höger galopp nu..."

"Varför är dom där? Jag vill också springa där!!"

"Nej vi kan inte, vi kommer halka och jag vet att du vill springa så vi måste springa här." 

"Okej... Om du säger det så.."

"Nääää jag sa höger galopp, hallå?!"

"Skiter jag fullständigt i dom springer ifrån oss! FNORK!"

"Ja men nu måste vi sakta in annars springer vi snart på gravarna!"

"Okej vi travar! VART TAR DOM VÄGEN!?"

"FNORK!!!!"

"Vi går hit.."

"Arissa vi ska GÅ HIT!"

"Nej, nej, NEJ!!! FNORK!"

"VI MÅSTE FÖLJA EFTER JAG LOVAR DET ÄR EN KROKOFANT SOM JAGAR DOM!!"

"Va inte löjlig nu, vi ska INTE ut på vägen sväng till höger"

"FNORK!!" 

Kråkhopp, rakt upp, fram lite, landa på alla fyra och skjuta rygg så ryttare hamnar i obalans. Rätt ner i snöhögen vi antagligen skulle över, kravlandes upp med ryttare på halsen. Såg chansen när hon skritta att slänga benet över sadeln och så stog jag på marken. Jag hoppas jag aldrig påpekat att min häst har en hopptalang.. Hon både missbedömde avståndet med två meter och det sista hon kan är att hoppa haha! 

Hästeriet går låmgsamt, men vad gör man med en häst som skadar sig? Här för någon vecka sen fick jag uppleva foderstrupsförstoppning och jag lider än idag. Min största rädsla är att se någon kvävas framför mig, när jag dör - låt mig kunna ta ett sista andetag utan problem! Så ja det sätter lite spår..

Annars är vi back to basics, gå i rätt form utan att hänga sig i handen, ta rätt galopp osv. Ja enkla saker! Nu med min iPad i min högra hand, alltid, så ska jag försöka skriva igen haha! 

Två veckor försent åker allt upp.. Men bättre sent än aldrig säger man väl? ;)

Tänkte slänga upp något enkelt med lite inspiration.. Är ganska sugen på de där ljusstakarna! 

Jag skriver knappt nu för att jag sitter och pluggar så mycket som jag kan, återkommer.. Kan jag nästan lova, ska skriva något om jag har tid i helgen :D

En viktig grej som jag årligen kommer göra numer, det är att med hästen jag rider(hoppas på att det förblir Arissa länge länge) kommer jag varje år stödja rosabandet - så om hööks slutar med sina grejer ja då köper jag banne mig ett band och sätter på en grimma eller nått, därmed punkt! 

I alla fall så var det en mycket skrajsen dam jag red idag, vet inte vad det var som spökade men det blev banne mig bara värre och värre.. Började med en skitläskig gubbe, ja han var verkligen skitläskig tyckte vi alla fyra, fortsatte med två rådjur som körde på kbk ut ur ett litet skogsparti när vi red - detta var alltså minst läskigast under turen. Direkt efter det här kom två ganska unga tjejer gåendes, den ena hade till Arissas stora fasa ett par ljust blåa skrikande mjukisbyxor - människor ska inte använda sig av färger som är obekväma för ögat enligt A.

 

Så jag satt på en häst som blåste upp sig som en hingst, vid det läget skrattade jag bara. Vi fortsatte med en smått spänd guling, hon titta på allt men var tack och lov kontaktbar. Vi red sedan över en broliknande grej där hon fick spunk och gjorde några jämfotahopp. Inget mer med det så fortsatte vi vidare, till nästa bro som har trä som "mark". Fnorkläskigt, speciellt den där metallbiten på ca 5cm som man MÅSTE gå över för att komma vidare, lätt att övertala även om hon var riktigt försiktig. Förstår inte vad det är med den hästen och broar +vatten som låter.. Wierd!

Vi kom över där vi båda var hela, lite smått borttappade bara då vi inte riktigt visste vart vi skulle för att komma hem. När vi väl hittar en väg där vi utan problem kan rida så var vi tvugna att gå förbi ett trärör på cirka metern i bredden med metall runt sig med jämna mellanrum.. En bra bit lång är den också. Arissa höll på att skita på sig så fort hon såg den. Tål att påpekas att vi ridit där, från andra hållet - flera gånger utan problem. Detta var ju inget som Arissa hade i minnet. Hon fnorkade, kastade sig, tryckte in mitt skadade knä i två husknutar(jag trodde jag skulle börja gråta av smärtan. Som körsbäret på moset så hoppade knäskålen båda gångerna..), hon sprang in i Frasse, var okontaktbar, var påväg nerför en super brant backe, kastade sig med rumpan ner i backen så hon tappade fästet bak, sprang på stället. Ja hon hade panik - så vi ska rida där snart igen har vi bestämt. Den stabila hästen var verkligen inte stabil alls idag. Tack och lov la sig smärtan i knät, så klarade mig med några skrapsår! 

Jag är inte en människa som gillar att träna, jag tycker inte om folkmassor, trånga utrymmen och speciellt inte svettiga spinkisar som är så otroligt duktiga på allt jag inte kan. Ja för mig är det lite av ett sätt att sparka bort självkänslan. Att mina knän är åt helvetet ska vi inte heller prata om.. Det hjälper inte heller på fronten.

 

Men nu har jag och en kompis provat på(gratis, annars hade jag aldrig gjort det!) 24 FitCamp, en månad. Askul - varierade människor med olika träningsnivåer och våra coacher är helt grymma. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så peppad på att hitta tillbaka till mitt riktiga jag igen. Nämner inga namn, men han är grym och jag har en enorm känsla av att jag en vacker dag kommer tacka honom för att han inte bara vände mitt liv utan också har hjälpt mig under den här jobbiga vägen som står framför mig. Men nu är det nog. Det är över och jag ska aldrig trampa tillbaka hit! Så det här är ett av de bästa besluten i mitt liv. Ingen beach 2015 här inte, jag ska bli mig själv igen. Efter så många år, efter så många som berättat för mig hur fet jag är, efter allt så ska jag tillbaka igen. Och vet ni vad? Jag längtar efter att få hitta mig själv igen. För första gången sen den där dagen då fanskapet till sjuksköterska förstörde mitt då enkla liv utan några som helst komplex över utseende - varken på mig själv eller andra. 

Men jag har verkligen inte orken, jag har massor att skriva om. Bilder att lägga upp(eller ja när jag får dom;)) och det händer ju massor med hästen eftersom jag har henne på heltid. Jag skulle kunna skriva om allt, men jag bara orkar inte. Det liksom kommer inte fram ord just nu. Men hoppas på att det kommer tillbaka, sen nån gång!

Det tog mig två år och fyra månader, men nu har jag den runt min arm, Min finaste Heddan, nu finns du med mig föralltid. Eller ja, tills den går sönder! Tur att det blev tagel kvar så jag kan beställa en till om den går sönder. För att jag är så i förväg just nu så har jag även Arissas tagel med den, dock utan smycke! Stolt som få, mina fina stjärnor!

Pga hjärnskakningen har jag inte riktigt orkat gå igenom bilderna från löshoppningen, orkar egentligen inte nu heller. Men skrapa ihop två stycken från den dagen på stjärnan! Helt okej gick det, hon har verkligen hoppglädje! Däremot följer inte ryggen eller bakbenen med riktigt. Kan mycket väl vara för att hon förlorat endel under sommaren för att den inte blev så aktiv. Men det har mycket att göra med att hon absolut inte är en hopphäst för höjder. 50-60 uppsuttet är väl hennes gräns. Nån enstaka gång ett hinder på en meter har jag fått klartecken på, men vi har inte kommit dit. Vi har knappt hoppat alls! 

 

Så hon kommer få löshoppa olika höjder, lågt och upp till metern. Men uppsuttet blir det nog inte högre än 30cm. Allt för att stärka och så vi inte förlorar hoppglädjen, sen så ska vi nog inte hoppa så mycket. Blir vila från det hela vintern då jag inte tänker använda det nya hindermaterialet. Men åter till bilderna, min stjärna!

Jag menar hur vackert är det inte?! Speciellt "lampan", den ska jag ha och därmed punkt!

Någon gång ska väl va den första, igår gick jag och stjärnan omkull då hon halkade i paddocke. Eftersom det blev tvärnit(vi galoppa) så flög ju jag vidare på en gång och jag lyckades vrida på mig så jag landade med bakhuvudet först, sen slog jag i sidan av ryggen samt axeln. Lyckades rotera lite till och skrapade upp andra axeln. Domen blev hjärnskakning och några timmar på akuten. 

 

Samlade mig på plats, hoppade upp igen och gjorde samma sak en gång till. För det ska gå bra en sista gång innan jag ger mig, annars blir det som efter Isse och att jag bröt benet och det vill jag inte. Däremot fick en i stallet rida av Arissa och jag lovar att jag gjorde hela hennes dag på plats, som ett barn på julafton! Själv försökte jag bara gå, stå och prata genom smärtan, illamåendet och yrseln. Men jag klarade det! 

 

Så håll tummarna för att skiten släpper imorgon, annars kommer jag känna mig handikappad på riktigt. Är lite stel i nacken, öm i hela ryggen och lite här och var. Men jag lever, det kunde ha slutat mycket värre än med att jag behöver ersätta hjälmen. Jag tror nämligen inte på att man ska ersätta den efter att man tappat den i golvet eller efter varje gång man ramlar av, i mina öron är det bara ett försäljningsknep. Ramlar jag av och landar på rumpan tänker jag då inte lägga ut tusenlappar på en ny hjälm. Tål inte hjälmen att åka i golvet ett par gånger då ska tillverkaren gå i pension, för då gör inte denne sitt jobb rätt. OM man däremot landar rakt på huvudet, då är den död(speciellt om man som mig råkat tappa den ett par gånger innan hehe;)). Då är det bara att ersätta den för då har den gått sönder inuti. Smällen om du lägger den på ett bord och den åker ner och om du åker av med den på och landar på huvudet, de smällarna är otroligt olika. Det är skillnad på den vikten hjälmen har och vilket vikt din kropp tillsätter i smällen.