Ninjamoves
Idag var en sån dag då allt höll på att explodera, krokofanter överallt och inget funkade som det skulle - i alla fall om ni frågar fröken Gul.
Energin var på topp hos märren och min låg nånstans nere vid jordens kärna men tänkte vafan varför inte och sadlade min häst. Steg ett upp ur dåligt liv, gör det du egentligen inte orkar med. Började med att rida fram och pulsa genom snön, skiitjobbigt och fnork meddelade både riskornet och chokladkakan under den. Jag fortsatte på banan efter, halt, fram, trav, halt osv.
Även om Arissa är enormt lat så har hon förbövelen svårt för att stå still, säger jag halt så svarar hon med "nja, kanske. Snart, nästa steg, inte riktigt än och ut lite med rumpan och så HALT!" Nonchalant? Japp! Det här gäller inte bara när hon är ett exploderande krutpaket utan alltid!
Hur som helst så valde vi att galoppa lite på travbanan för att få ur lite energi, M och chokladkakan sprang bredvid, på grusvägen som vi inte kan ta. Underlaget är perfekt för den bruna eftersom han har 6 broddar på varje sko, sitter som gjutet och isen var inte blankis så det funka perfekt.. Arissa å andra sidan har bara 2 broddhål varav jag dagen till ära hade glömt byta blindbroddarna bak på.
"Och så ska vi försöka ta höger galopp nu..."
"Varför är dom där? Jag vill också springa där!!"
"Nej vi kan inte, vi kommer halka och jag vet att du vill springa så vi måste springa här."
"Okej... Om du säger det så.."
"Nääää jag sa höger galopp, hallå?!"
"Skiter jag fullständigt i dom springer ifrån oss! FNORK!"
"Ja men nu måste vi sakta in annars springer vi snart på gravarna!"
"Okej vi travar! VART TAR DOM VÄGEN!?"
"FNORK!!!!"
"Vi går hit.."
"Arissa vi ska GÅ HIT!"
"Nej, nej, NEJ!!! FNORK!"
"VI MÅSTE FÖLJA EFTER JAG LOVAR DET ÄR EN KROKOFANT SOM JAGAR DOM!!"
"Va inte löjlig nu, vi ska INTE ut på vägen sväng till höger"
"FNORK!!"
Kråkhopp, rakt upp, fram lite, landa på alla fyra och skjuta rygg så ryttare hamnar i obalans. Rätt ner i snöhögen vi antagligen skulle över, kravlandes upp med ryttare på halsen. Såg chansen när hon skritta att slänga benet över sadeln och så stog jag på marken. Jag hoppas jag aldrig påpekat att min häst har en hopptalang.. Hon både missbedömde avståndet med två meter och det sista hon kan är att hoppa haha!
Ja olyckan sitter fortfarande i ryggraden.. Inte alltid jag är säker på ens den häst jag ridit i 510 dagar, för att vara exakt. Tur att min rädsla också gav mig mina azum ninja skills! Trodde aldrig att jag skulle lands på fötterna efter att ha klivit av en gående häst, på is som utan brodd var enormt jävla hal om jag får säga det själv haha! Önskar att någon filmat händelsen ;)
Kommentarer
Trackback
