Jag skriver knappt nu för att jag sitter och pluggar så mycket som jag kan, återkommer.. Kan jag nästan lova, ska skriva något om jag har tid i helgen :D

En viktig grej som jag årligen kommer göra numer, det är att med hästen jag rider(hoppas på att det förblir Arissa länge länge) kommer jag varje år stödja rosabandet - så om hööks slutar med sina grejer ja då köper jag banne mig ett band och sätter på en grimma eller nått, därmed punkt! 

I alla fall så var det en mycket skrajsen dam jag red idag, vet inte vad det var som spökade men det blev banne mig bara värre och värre.. Började med en skitläskig gubbe, ja han var verkligen skitläskig tyckte vi alla fyra, fortsatte med två rådjur som körde på kbk ut ur ett litet skogsparti när vi red - detta var alltså minst läskigast under turen. Direkt efter det här kom två ganska unga tjejer gåendes, den ena hade till Arissas stora fasa ett par ljust blåa skrikande mjukisbyxor - människor ska inte använda sig av färger som är obekväma för ögat enligt A.

 

Så jag satt på en häst som blåste upp sig som en hingst, vid det läget skrattade jag bara. Vi fortsatte med en smått spänd guling, hon titta på allt men var tack och lov kontaktbar. Vi red sedan över en broliknande grej där hon fick spunk och gjorde några jämfotahopp. Inget mer med det så fortsatte vi vidare, till nästa bro som har trä som "mark". Fnorkläskigt, speciellt den där metallbiten på ca 5cm som man MÅSTE gå över för att komma vidare, lätt att övertala även om hon var riktigt försiktig. Förstår inte vad det är med den hästen och broar +vatten som låter.. Wierd!

Vi kom över där vi båda var hela, lite smått borttappade bara då vi inte riktigt visste vart vi skulle för att komma hem. När vi väl hittar en väg där vi utan problem kan rida så var vi tvugna att gå förbi ett trärör på cirka metern i bredden med metall runt sig med jämna mellanrum.. En bra bit lång är den också. Arissa höll på att skita på sig så fort hon såg den. Tål att påpekas att vi ridit där, från andra hållet - flera gånger utan problem. Detta var ju inget som Arissa hade i minnet. Hon fnorkade, kastade sig, tryckte in mitt skadade knä i två husknutar(jag trodde jag skulle börja gråta av smärtan. Som körsbäret på moset så hoppade knäskålen båda gångerna..), hon sprang in i Frasse, var okontaktbar, var påväg nerför en super brant backe, kastade sig med rumpan ner i backen så hon tappade fästet bak, sprang på stället. Ja hon hade panik - så vi ska rida där snart igen har vi bestämt. Den stabila hästen var verkligen inte stabil alls idag. Tack och lov la sig smärtan i knät, så klarade mig med några skrapsår! 

Jag är inte en människa som gillar att träna, jag tycker inte om folkmassor, trånga utrymmen och speciellt inte svettiga spinkisar som är så otroligt duktiga på allt jag inte kan. Ja för mig är det lite av ett sätt att sparka bort självkänslan. Att mina knän är åt helvetet ska vi inte heller prata om.. Det hjälper inte heller på fronten.

 

Men nu har jag och en kompis provat på(gratis, annars hade jag aldrig gjort det!) 24 FitCamp, en månad. Askul - varierade människor med olika träningsnivåer och våra coacher är helt grymma. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så peppad på att hitta tillbaka till mitt riktiga jag igen. Nämner inga namn, men han är grym och jag har en enorm känsla av att jag en vacker dag kommer tacka honom för att han inte bara vände mitt liv utan också har hjälpt mig under den här jobbiga vägen som står framför mig. Men nu är det nog. Det är över och jag ska aldrig trampa tillbaka hit! Så det här är ett av de bästa besluten i mitt liv. Ingen beach 2015 här inte, jag ska bli mig själv igen. Efter så många år, efter så många som berättat för mig hur fet jag är, efter allt så ska jag tillbaka igen. Och vet ni vad? Jag längtar efter att få hitta mig själv igen. För första gången sen den där dagen då fanskapet till sjuksköterska förstörde mitt då enkla liv utan några som helst komplex över utseende - varken på mig själv eller andra.