Nio gånger av tio så är det faktiskt människans fel, även om det felet kan vara så minimalt att man inte märker av det själv. Sen ja det finns såkallade "måndagsexemplar" hos hästar, men det finns ju hos alla djur - inkl människor. 

 

Men oftast så är det vi som gör något fel och många gånger så kan det behövas ett "tränat" öga för att man själv ska se vad man gör fel. Jag gjorde fel, jag visste bara inte vad det var som jag gjorde för fel i ledningen av Arissa. Småsaker som man inte ens tänker på, men nu verkar vi hittat ett sätt som funkar för oss och nu ska vi bara träna bort den där olaten sen blir det här nog prima!

Som ni kanske visste så har jag haft enorma problem nu när gräset börjat titta fram, det är lite för gott med gräs säger Arissa och jag har gjort allt som står i min makt, men är jag inte beredd då jäklar tog hon chansen. Och lets face it, när en enorm häst bestämmer sig för jag går dit - då har vi som människor inte mycket att säga till om. Därav är det livsfarligt att fråga hästen. Släpad vill ingen bli, så många olyckor kan uppstå pga av det.

Hursom helst så första felet jag gjorde är att jag lät henne bestämma farten och det tänker jag inte ens på, jag går långsamt oftast och hon uttnyttjade det. Vilket hon gjort från dag ett så jag menar hur skulle jag kunna veta det om jag fortsatt utan att ta hjälp? Jag märkte ju inte av det själv, så det hade kunnat gå illa. Efter lite snabbare tempo, stanna, backa, vända så började hon få upp fokus på mig och helt plötsligt bestämde jag på riktigt, det var inte bara jag som trodde det utan jag bestämde faktiskt. Vilket ledde till en kvickare, mer lyhörd häst, hon såg tydligen till och med piggare ut ;)

Därefter kom vi till steget, äta gräs. Så vi gick till gräsmattan och lät henne äta medans vi diskuterade vad som ska betyda äta och vad som ska betyda nu går vi. Vi kom fram till ett tryck som jag gör när jag puttar bort henne och sänker huvudet samtidigt gör så hon får äta, annars har jag inte sagt att det är okej. Vi ska trotsallt kunna stå på gräs utan att hon flyger ner till gräset och släpar mig på köpet. 

 

Problemet visade sig redan från början, så vi började arbeta på det. Det gav snabbt resultat. Dock inte lika snabbt som tecknet för "varsågod och ät" men det gick förvånansvärt fort. Visserligen försvinner inte problemen över en natt, det kommer ta tid innan det är bra. Men nu vet jag i alla fall vad det är som är fel och vad jag ska göra för att fixa det. 

 

Men oftast säger man att steg ett mot en bättre framtid är att be om hjälp. Visserligen brukar man säga det om enorma beroenden, men va fasiken! Det passar ju in här också haha! ;) Men ger man sig fan på't, då blir det bra förr eller senare!