Börjar bli ganska trött på det här.

Inte nog med att det är jobbigt i allmänhet med skola och så, jag vet inte vad det är som är fel på min mage längre.. Jag gör ingenting, jag försöker äta normalt, jag äter som jag gjort förr, jag försöker stretcha, träna allt. Jag gör allt jag kommer på och ändå vaknar jag mitt i nätterna och behöver lägga mig i fosterställning för att inte börja gråta av den rena smärtan. På det har jag hjärtklappning och ren panikångest. Jag vet inte varför. Det är inte för att jag drömmer, för det kan bli så mitt på dagarna med, så illa att jag måste sätta mig ner och andas ordentligt för den värsta värken ska kunna gå över. 
 
Jag vill veta vad som är fel, jag vill veta varför jag har ont, jag vill veta nu. Jag vill bara få ett svar så jag kan göra nått åt det, för det är rentav hemskt att tänka "imorrn ska jag till skolan" och så vaknar jag någon timme innan väckarklockan och vill skrika av ren smärtan. Det är som att nån river sönder mig inifrån. Kan när det är enklare "anfall" beskrivas som håll, bara att det känns 10 gånger värre. 
 
Vi har kommit fram till att det är stress, men vad den här stressen beror på har ingen kommit fram till. Ingen, inte ens jag, vet varför jag får ångest, blir stressad och får hjärtklappning för en sån sak som att bre mackor. Utbränd kanske? 

Jag är helt säker på att den utlösande faktorn ligger hos skolan, men det ska vara löst nu, det ska finnas en vikare där, så varför blir det inte bättre? Allt det som borde kunna stressa upp mig i min vardag finns inte här just nu, varför är jag då stressad!? Jag hatar att leva under stressad, hur kommer det sig att jag kan ligga nästan en hel dag i sängen och va stressad, hur kan det komma sig att jag gör allt jag ska, försöker lösa skolan och blir stressad. 

Så fort nån av dessa "attacker" kommer får jag också min otroliga smärta i magen, dom trodde på en blindtarm som var påväg att brista, men saken är att då skulle jag få ont när nån klämmer på magen(läkare har känt igenom hela mig efter lösande faktorer, tagit tester, ingen feber) vadfan är det här och hur får jag det att sluta!? Jag vill INTE längre!
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn: Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback