Jag har hoppat för första gången med Arissa. Visst, det var ju verkligen inte meningen och hade jag sett den där vattenpölen tidigare så hade jag styrt undan henne. Red ut idag med M och Chokladkakan, vi valde att galoppa på en sträcka och helt plötsligt från ingenstans kom en vattenpöl(läs vi red bak så hann inte se den förns Frasse hoppade) vilket slutade i att jag greppade manen för jag trodde att hon skulle springa åt sidan, vilket hon alltid gör om jag inte är beredd. Men sedär! Damen hoppade snällt över vattenpölen och fortsatte frammåt. Jag blev mycket chockad vill jag lova haha! ;)

 

Sa liksom igår till ägaren att jag inte skulle hoppa uppsuttet på ett tag för att inte sätta för mycket press på henne. Hon har inte blivit hoppad på ett tag och hoppar ju som en kråka, så vill att hon ska bli av med ringrostigheten och få upp självförtroendet, Kung sa vi! Sen kan vi börja ordentligt!

Önskade att jag tagit bilder, fy fasiken vad jag skrattade idag! Arissa har nämligen fått hoppa! Första gången på ett tag så hon är lite ringrostig, men gud vilka kråkhopp hon kan ta. Jag visste inte var jag skulle ta vägen ett tag där faktiskt! Tur att hon är söt och tycker det är roligt. 

Min tanke var att rida och göra någon bomövning. Det däremot sa min mage stopp för så valde att longera idag - det funkade .. typ! Hur som haver så blev det bommar och ett hinder som vi tog fram, nån gång ska man väl prova på det och jag ångrar att jag inte filmade!

 

Any how, vi provade på det och efter några kråkhopp fick hon lite mer koll på benen! Men jag kan säga att vi rör oss inte från den här nivån = låga hinder(läs "upphöjda" bommar, vi snackar max 30cm), bommar så hon får in tekniken samt löst eller på lina så jag inte stör henne på något vis uppifrån. Vill inte sänka hennes självförtroende, det ska vara roligt och hon ska enligt hennes mening vara bäst i hela världen. Sen kan vi börja svåra till uppgifterna och börja uppsuttet. Men först vill jag ha en annan sadel att hoppa i, innan dess - big nono att sitta på och hoppa!

Arkivbild, så ni har nått att kolla på.. Tyvärr var jag inte snabb med mobilkameran!

Efter att jag sett min kompis kusin spelat fotboll med sin häst så blev jag väldigt sugen på att prova själv, det var ju en lång process eftersom den där bollen kan vara riktigt jäkla läskig ska ni veta. Så läskig att man måste kuta som en idiot, hoppa, studsa och självklart så måste man bocka mot den ;) 

Ja, som sagt den är farlig. Jag lärde ju Clyde spela fotboll, eller vi var på god väg, innan jag var tvungen att sluta på honom och i samma veva så var han också tillsalu, tillslut så såldes han också. Början var ju extrem, han sprang som en galning, fast han var van vid bollen. Han var bara inte van vid att man sparkade på den haha! 

Hur som haver så tog vi ju oss tiden och lärde oss att putta på den och på så vis också "spela fotboll". Vi använde oss självklart av en yogaboll - därav blir det lite jobbigt för man kan inte direkt tömma den och blåsa upp den varje gång. Sen är den väldigt stor också. Ja det finns olika storlekar, självklart, men eftersom Arissa är okej stor så vill jag också ha en halvstor yogaboll. Men ja, jag är sugen på det.. Funderar faktiskt att åka och kolla på en redan idag! 

Det är väl självklart att vi ska hitta på en massa bus! Livet ska va en lek för henne och nu när vi får va i paddocken igen efter "vilan" så kan jag faktiskt släppa henne där och prova med bollen lite :D

Som att hon förstod hur man ska göra ;) Fast ja, hon ville ju mest visa att det är lååångt ner till marken.. Säger hon på en häst som är under 160 i manken.. Jo långt ner, vi säger så haha!

 

Arissa skötte sig superb, jätte snäll och lunkade med lätthet på i en volt runt mig. Mamma fick idag bara prova på att skritta och ta några travsteg, ett "helt" varv på volten blev det som jag sprang bredvid. Otroligt bra gjort av min hästrädda mor, borstat och kratsat hovar har hon också gjort!

Sen fick jag dock sitta upp, och låta henne röra sig i alla gångarter och visa att jag faktiskt bestämmer, bekvämheten kommer fort på den här hästen. "Vadå gå fram? Det behövde jag inte nyss!" Typ så säger hon, men förståeligt på så vis. Men vill inte bråka med henne när jag själv ska sitta upp och rida ordentligt sen haha! Det fick jag prova på när vi körde intervaller, inte kul inte kul. Fram gick det, men backen gick det inte att lägga i - pigg hest!

Eftersom jag rider i stort sätt hela tiden just nu så har jag börjat planera upp ett shcema om hur våra veckor ska se ut. Sen självklart kommer det bli svårare och jag har dom på de dagarna som jag känner för! Det börjar ju både bli ljust och varmt ute så vi hoppas på att det blir bra det här.


Tanken är då att det här ska vara ett grundschema där hon rids ca 5-6 dagar i veckan. 
♥ En dag vila
♥ En dag travbana
♥ En dag skritta/promenad

♥ Två dagar paddockarbete, hur hårt beroende på hur hon känns
♥ Helger rida ut, vid sällskap! 
♥ Travbana-träning ska jag försöka ha en gång i veckan, antingen galoppträning eller backträning.
♥ Två dagar vila innebär en mindre dag i paddock, paddock-dagarna kan även bytas ut mot longering.

Alltså kan en vecka komma att se ut såhär
Måndag: Vila
Tisdag: Paddock
Onsdag: Travbanan
Torsdag: Lättare ridning, skritta eller promenad
Fredag: Paddock
Lördag: Rida ut
Söndag: Rida ut

Alla dagar kan dock bytas ut mot uteridning om vi får sällskap! Jag rider nämligen inte ut själv efter olyckan, men en vacker dag kanske jag kan skritta ut själv utan problem! Vi har även två jätte fina backar i våran travbana, en som vi klättrar upp och ner ibland för att det är bra träning. Den andra är inte lika brant så den är en perfekt galoppbacke! 

 

Sen blir ju arbetet olika, så är det ju. Bara det att grunden ska se ut så, två paddockdagar behöver absolut inte vara lika för fem öre! Men då har jag i alla fall en plan och så kan jag utgå därifrån med olika övningar.

Efter att ha läst runt endel på bloggar så måste jag fråga mig själv vad respekt mellan människa och djur faktiskt är. Hur är det, respekterar jag Arissa - gör hon detsamma med mig? Skulle säga nej, inte varje dag. Inte alltid, men det blir bättre. Respekt bygger man inte över en natt, det tar tid och eftersom jag har varit lite för försiktigt och låg så har hon kunnat köra över mig, sätta sig över mig. 

 

Inte så att hon springer på mig, men småsaker, som jag märkt av att hon anser sig vara högre i "rang" än mig. Vilket är fel, det är inte rätt för det kan orsaka olyckor. Jag har släpats som en handske, det har jag och jag erkänner det. Vi hade våra problem i början, det mesta är tack och lov borta nu, hon vet vad jag inte accepterar och jag vet vad hon inte accepterar. 

Jag tror inte på att man ska fråga hästen, det kan skapa en otroligt farlig situation. Har bevittnat en sån själv, det är varken säkert för häst, ryttare eller människa på marken. Jag vet med mig själv att jag är lite för låg i mig själv efter olyckan, jag frågar hellre än att säga att såhär är det. Vilket förövrigt har gett mig en lårkaka och en mer eller mindre söndersparkad hand. Jag sa inte att här är jag, det här är min plats. Jag frågade mer om det var okej att jag stod här. 

Visserligen var ingen av sparkarna menade mot mig, men vad tror man - om jag hade sagt från dag 1 i hagen att här står jag, det här är mitt utrymme, här kommer ingen in om inte jag säger att det är okej. Hur hade det sett ut idag då? Hade jag blivit sparkad? Det tror inte jag. 

Med djur har jag oftast fått höra att jag är som en militär, jag är bestämt men jag gör det på ett vänligt sätt. Som med en häst, i ett trångt utrymme så säger jag såhär gör vi, men jag ger henne utrymme nog att backa själv och det respekterar jag nästan alltid. Förutom när det kommrer till glansspray, men där är hon rädd - så vi tränar bort den rädslan. 

Gör det mig till en dålig människa? Nej, jag är bara bestämd. Jag vet att det är otroligt stora djur vi har att göra med och jag gillar inte att straffa ett djur, jag tror inte på det. Blir du ignorerad eller släpad osv så är problemet djupare. Men man kan aldrig ställa sig och fråga en häst, för då gör den som den vill och som jag skrev, det kan orsaka problem. En häst ska inte knäckas, den ska förstå att det inte är okej att gå över vissa gränser. Men samtidigt ska den ha enorm kärlek. Den ska veta att den är älskad, att den är trygg. Du ska vara din hästs människa, samtidigt som din häst ska anse sig vara din. Där tror jag att man kan skapa ett starkt band. 

Missförstå mig rätt, vi har en enorm respekt för varandra idag, men det har också tagit ett halvår att komma dit. Skulle jag förlora henne nu, då skulle jag förlora en del av mig själv!

Det är nog bara hästarna, min lillskitkusin och en annan person som faktiskt fått mitt hjärta att smälta. Alltså helt och hållet, så man blir helt varm och överlycklig. Den där underbara känslan..

Igår så fick jag för första gången på länge den känslan med Arissa. Det är sällan, då hon är väldigt egen, men nån gång ibland så visar hon faktiskt att hon gillar mig. Borstade igenom henne ordentligt igår, hade lite terapi med glanssprayen och sådär. Riktigt noga så att all smålera försvinner! Kliade lite i örat och helt plötsligt står hon med huvudet mot mig, så jag lägger armarna runt henne och sen bara står vi där.

Jag höll förövrigt på att tippa bakåt för att hon liksom somnade till i min famn, vågade inte flytta benen. Det har inte hänt förut och tro mig mitt hjärta smälte. Jag älskar den där hästen, till månen och tillbaka!

 

 

En bild som ägaren eller hennes karl har tagit på stjärnan! Så vacker bild ♥

Okej två pass att skriva om .. Börjar med söndagens pass! 

 

Fick sällskap så det blev en vända ut mot skogen i hopp om att blåsten inte skulle jaga oss där och att det skulle vara en hyfsat bra mark där, den var sisådär. Det gick att galoppera vissa sträckor andra var det skritt som gällde, där tog det emot i hela hjärtat att ens trava -kan meddela att Arissa inte höll med mig där. Aningens pigg häst? Japp! Men i alla fall är inte detta bra. För hon korsade höger, vilket jag inte gillar. Så vi red tillbaka och sen kämpade vi tills hon sluta korsa höger - trött jag och trött häst. Men vi lyckades och vi var båda otroligt nöjda när vi kom in igen.

Gårdagens pass fick bli enkelt, riktigt enkelt. Så jag hoppa upp barbacka - efter många om och men så hoppade jag upp. Med hjärtat i halsen men det är ju en annan femma. Vi skrittade, tog några travsteg(hejhej ingen balans) och så gick vi över några bommar också! Hon skötte sig super! 

 

Blev försenad till stallet så de blir sent idag, men blir lite träning i paddan med bommar om det går som jag vill .. Vilket det aldrig brukar göra så ska inte skrika hej först ..

Japp, det är så det är när man älskar det man gör! I mitt fall är det ridningen helt klart. Reagerade starkt på att hon var väldigt pigg idag, så vi övade mycket på ökad skritt och kort trav - varför?

Jo det är såhär att min dam har vid pigga tillfällen tre lägen, låååångsam skritt, trav och galopp. Så jag jobbade på att försöka öka skritten och ha lite kortare trav - delvis för att vi red med en isis och han har ju kortare tölt än vad våran trav är. Det gick bra, efter lite om och men. Men jag kom precis dit jag ville med henne idag, långa tyglar, lugn men ökad skritt. Precis där jag ville ha henne idag!

Vi red iväg för att jag skulle få se en väg till en superfin galoppsträcka, och den är helt perfekt! Det bara rullade på och bäst av allt, hästen spetsade öronen rätt fram och räcade på! Tror verkligen hon älska det, så jag gav henne tyglarna och lät henne springa i sin egen värld, vilket uppskattades riktigt :D Så jag släppte ut en lycklig häst i hagen när jag var klar! :)

Jajamen, lov i alla fall efter migrän från helvetet.. Lever tack och lov.. Stress tror jag framkallade den djävulska huvudvärken, men anledningarna ska vi inta dra upp här. 

 

Stjärnan har haft en lugn vecka, när marken varit bra har jag inte kunnat åka ut. När marken varit stenhård då har jag varit där... Alltså lina och ingen ridning, idag gömde vi oss från regnet. Hon har nog aldrig varit så lycklig över att vara inne! 

 

Så ridning står på schemat resten av tiden. Det bär av mot Norge till nästa vecka onsdag så ingen ridning efter det! Massa mys och en del arbete, saknar ridhus ganska bra just nu :( Speciellt när marken är stenhård!

Hittat bokstäver till mitt rum, städa klart imorrn, lägga ut skrivbordet i hopp om att nån nappar och köpa ett par hyllor! Så väntar bara på att ett E ska komma in, sen blir det nog "laugh" högst upp, eller något i den stilen.. "Dream" vore något! Hm vi får allt se :)

För snart 5 månader sen så trodde jag att jag aldrig skulle rida igen. Aldrig någonsin, inte en enda gång till. Hjälmen hade sin plats på hyllan. Men så fel jag kunde ha, förstår inte!

Tisdagens pass gick faktiskt ganska bra, tränade på fattningar och mycket skänkel+sätes arbete, försökte att inte ta henne i munnen alls men ändå ha ett jämnt stöd och kontakt med henne ifall att. Nerverna var med och spökade några gånger. Kan garantera att den hästen gör några ganska snygga hopp ibland. Hur som helst så var hon riktigt fin i vissa övergångar, skritt till galopp blev en klar favorit! Sicket go hon fick i starten, tog verkligen i och sköt fram! Precis det jag ville uppnå, även om den nu mera smälta snön gör att det är lite svårt för galopp på vissa delar så funkade våra övningar riktigt bra! Sen körde vi några, skritta några steg, trava några steg, skritta, trava osv . För att få igång en ganska lätt kontakt, uppnådde att hon började trava enkelt, gå ner till skritt var däremot inte lika kul ;)
Men roligt hade vi båda två! :D

Så 4 now sitter jag och stör mig på dessa ettor, varför får man inte nolla? ;) Nejdå skämt åsido, men dom låter .. Och bokstavligen talat skriker, sitt ner och håll käften .. typ! Jag gillar inte småbarn, speciellt inte när dom tror att dom kan sjunga men egentligen så kan dom inte det. Värsta är när alla killar fjäskar och säger att det låter jätte bra så dom sjunger mer, jag menar kom igen! Sluta uppmuntra tondöva till att försöka sjunga i skolan, mina öron blöder....... Tur att vissa småbarn kan vara riktigt trevlig, mer otur att ingen av dom går på min skola haha!

Japps, så kan det gå ibland.. Skriver i all hast, måste springa till bussen snart så tangenterna glöder snart, då förstår ni ev stavfel! 

Arissa har visat sin mest stoigaste sida, kan lova att hon hade världens värsta pms och jag kan inte annat än förstå henne ;) Hela tiden var detn en "du rör mig inte om jag inte säger okej först"-attityd. Vilket gav otroliga effekter. Petade jag på henne så kunde hon hugga i luften, inte liksom aggressivt mot mig utan mer som man göra när man själv blir irriterad och säger nej på skarpen. Valde att longera henne - två gångarter hade hon, snabb trav och galopp.. En sjujävla bock fick jag se också, glad över att jag inte satt på för då hade jag tuggat en blandning mellan grus och snö ;)

Annars flyter livet på! Skriver nog lite senare, efter helgen .. snor nog Idas kamera och fotar leskiga huset kanske! Håll utkik!

I onsdags fick hon skor hela vägen runt igen, äntligen. Får lite ont i hjärtat av att tänka på hur illa det var i tisdags! Hon var försiktig men inte halt efter skoningen i onsdags sa ägaren. I torsdags fick hon vila och i fredags var det min tur igen. Ridning stod självklart på schemat!

Upplevde att hon var lite försiktig första stegen men efter en långsida så började hon trampa på bra, så jag fortsatte rida och det blev faktiskt bara bättre och bättre, som om hon kom på att det faktiskt inte gjorde så ont längre! Vi valde efter lite uppvärmning i skritt och trav att rida bort en bit till en "åker" där vi får rida, den är perfelt att galoppa på så vi tänkte att vi tar en vända fram och tillbaka - vi = jag och M. Trots allt så är inte Arissas kondis den bästa än, halvvägs så saktade damen dock av. Eftersom jag visste att det var en bit tillbaka så lät jag henne också göra det så att inte det blev allt för jobbigt för henne. 

Påvägen tillbaka kan jag dock lova att inte ens hälften av hennes krafter var påväg att ta slut, fy i hela fan vilken fart hon hade. Det var stundvis faktiskt obehagligt. Speciellt med tanke på att jag inte återfått all balans. Hade hon så lite som hoppat till så hade jag tuggat snö eller legat i vattnet. Och efter ytterligare en ökning så släppte jag manen och tog stöd i tyglarna för att säga att nu är det nog, farten ska va kontrollerad och rolig. Absolut inte läskig - det behöver jag inte! Vilket ledde till att damen började jobba i form, med en sprudlande energi och det såg nog riktigt vackert ut i några steg tills jag sa ifrån lite till så hon saktade ner lite granna, sen var det inte lika vackert längre haha! 

För mig handlar det enkelt om att sitta kvar och överleva passet. Helst inte vara rädd, hur det ser ut arbetar vi på när jag kommit så långt att jag är säker på ryggen igen. Det är inte kul att vara spänd, jag vill komma över den gränsen så jag kan hoppa upp med grimma och grimskaft, på täcket och ta en sväng i skogen. Jag vill komma dit igen, jag vill lita på henne så pass mycket. Men det kommer ta sin tid och vi låter det ta sin tid. Vi har kommit långt och längre ska vi!


Idag så var det ju stallet igen. Longerade henne då jag har en helt crappy dag, skulle kunna vrida huvudet av nån ena sekunden, vill lägga mig ner och dö andra och tredje så gråter jag floder. Nej jag är inte gravid, bara en dag med enorma pmssvängningar och eftersom jag var mentalt ostabil så ville jag inte att något skulle gå fel. Vi gosade och så fick hon springa några varv i linan. Det är otroligt vilken skillnad på stegen från i tisdags! Skolös tiden i över huvud taget. Hon trampade på bra, tvekade inte alls, smög inte, nej ingenting såg jag! Hon satte ner alla fyra fötterna bra i nästan varenda steg - klumpedunsen snubblade nån gång haha! Men det är riktigt skönt vill jag lova!

Min pärla, för er som inte vet så gör hon ett speciellt ljud när hon trivs. Det kan va i hagen, i boxen, när man rider osv. Så fort hon är bekväm så kommer det där ljudet med jämna mellanrum. Jätte gulligt, hur som idag när jag kom och visslade så stod hon högst upp i sin hage och när jag visslade samtidigt som jag öppnade första grinden så gjorde hon det ljudet. Svävade lite på moln när jag gick till hagen och kan fortfarande inte avgöra om det var till mig eller inte haha! 

 

Tränsningen gick som smort idag, ingen älg här inte! Och peppar peppar till och med att ta på grimman haha! Hatar dock att vara kort när hästarna gör så, speciellt när dom gör så med allt som ska på huvudet. Tur att hon är snäll, ibland så tar jag grimman runt halsen och går ut med henne så, scch!

Sen kommer det negativa, hon är halt. Vilket är helt förståeligt med tanke på att hon har tappat skon på den hoven. Vi har ändå haft tur med en ohalt häst. Hon var inte varm, men blockhalt i traven och det märktes inte av när vi började skritta. Så måste ju varit tappskon och underlaget som gick emot henne. Usch, men det blev verkligen lite värre för varje steg! Men tack och lov när vi gick ut till hagen igen så gick hon bättre på foten, tur att hovis kommer ut imorgon. Lilla pärlan!

Har även märkt med mig själv att jag bör rida, minst en gång i veckan. Red ju inget förra veckan.. Hon fick ju springa av sig själv, vilket ledde till att jag tvekade idag. Har tur som rider en sån snäll häst kan jag lova er! 

Favorit i repris! ♥

Jajamen, idag är det hela fyra månader sen vi skrev på kontraktret, sen det blev du och jag .. till och med på papper. Min stjärna, min finaste vän. Ibland vågar jag till och med erkänna att jag faktiskt älskar dig av hela mitt hjärta, trots att det gått så kort tid. Min fina stjärna, jag älskar dig till månen och tillbaka, alltid och föralltid. I all evighet. Det du gjort för mig har ingen annan lyckats med. 

Ska börja försöka blogga ordentligt här igen. Försöka. Men ja, haft en ganska dålig tid, knappt fotat eller nått .. I alla fall!

1. Jag har börjat klicka stjärnan och hon verkar tycka det här är ganska kul, dock så lär jag hålla hennes tempo för att hon inte ska tycka att jag är mega seg! Om vi missförstår varandra så är det enklare att leta höstrån anser hon, lite av en diva. Allt ska ske på hennes villkor, men bra söt! Så vi kämpar på, men som skrivet i hennes tempo haha!

2 och nog det kuligaste jag kommer skriva. Jag har fått en mac! En ny daatooor tralalla. Jag älskar den, jag mer än älskar den - jag skulle kunna gifta mig med den ;) Nej men jag verkligen älskar den kan jag lova! Enda negativa är att jag har photoshop på den här datorn. En vacker dag åker den till väggen.. Eller till Emil så han kan använda den till nått nödvändigt, typ .. bokhyllestöd eller nått sånt haha! Alltså thinkpaden, inte macen! ;)

3. Det börjar gå ganska bra mellan mig och A, ibland testar hon mig fortfarande, tränsningen har hon verkligen insett att jag är kort och inte når henne om hon tar upp huvudet. Om hon är på riktigt dåligt humör gör hon samma sak när jag ska ta på henne grimman. Haha! Tur att hon är så söt, ser ut som en lama när hon drar upp huvudet sådär! Men i övrigt har det blivit väldigt bra mellan oss, hon kommer oftast till mig i hagen. Om jag hämtar henne så kryper hon snällt ner i grimman - oftast ;) Vi kan stå och mysa, ja bara sånna där små saker som betyder mycket. Dock sker mycket mys på hennes kommando! 

Som igår när jag var där med M och chokladkakan och fotade lite, hon ville gärna stå näääääära mig. Hon låter mig fortfarande ha mitt personliga utrymme, så det är ingen brist på respekt, men hon stod bara gärna nära mig. Så vi klappa och mös lite med jämna mellanrum. Det är liksom jag som släpper in henne i cirkeln runt mig där allt är "mitt", vilket är ganska skönt!

Vi har galoppat, går super så nu vågar jag göra det lite mer bara för att. Så årens mål blir att rida ut en bit själv och hoppa mindre hinder, gärna typ smått upphöjda bommar. Men ett steg i taget, även om det bara är myrsteg. Jag vill ta det i min takt, när jag känner mig redo så gör jag det. Dock vill jag gärna ha en till sadel då jag inte vill hoppa i den hon har nu. Jag börjar skriva som om att de tär min häst, vilket är tur - jag trivs som handen i handsken med henne. Hoppas min "halvårs"-otur inte sitter i den här gången .. då vet jag nog inte om jag orkar igen förns jag kan köpa egen. 

 

Var väl mer eller mindre kaos! Började med att jag gick in i paddan - M och Chokladkakan skulle ta travbanan runt. Vilket snabbt ledde till att en viss Fröken Gul fick riktig seperationsångest. Kan nog meddela att hon egentligen har en liten crush i Chokladkakan ;) 

 

Men i alla fall så kom dom tillbaka och vi gick med dom, A var fram lyssnade super och kände att det här kommer nog gå super. Så när vi skrittat och travat på travbanan så gick vi in i paddan, det började bra och jag försökte arbeta mycket i höger varv(för min egna skull - stödet i höger ben är åt fanders efter skadan) vilket började bra tills jag efter bara några minuter kände att hästen blev wrong. Fortsatte envist och PANG så började det regna, hårt också med tanke på hur mycket det blåste. Vilket ledde till att hästen tog alla chanser hon fick med att vända rumpan mot regnet. I vänster varv hade jag ju en hel del att säga till om så där funkade det. Men kände att orken inte riktigt hängde med i högervarv. Måste bli bra snart, blir knäpp på att jag inte kan rida som jag brukade. Tack och lov så kan jag ju trava lätt utan att få ont i benet nu haha! Fast istället så lyckades jag få sendrag under foten .. det har inte släppt än. 

 

Idag så kör jag nog bara på lite från marken. Mamma är med och vill inte stressa henne genom att rida(hon har sett mig flyga av många gånger och tro mig - hon vill inte att jag ska fortsätta rida haha) så nått enkelt får det bli och lite kvalitetstid i stallet. Morgondagens planer är lite blurriga. Vet inte alls vad jag ska göra, om jag följer med ut på turen eller om vi gör något enkelt. Vill ju hålla igång henne så hon rör på sig men inte göra nått som är för hårt eftersom hon inte är igång.